Bitterfittan

Idag var en sån där bitter dag. (är). En sån dag då man nästan börjar gråta över att det är dags att börja jobba. Jag satt i min ateljé, med fina vänner, sol och en god lunch. Och så närmade det sig. Stunden då det var dags att lämna flytet, vännerna och vad jag faktiskt vill sitta och göra vareviga dag till det där svennebanankneget jag är så evinnerligt trött på att gå till. Kan jag inte bara få fortsätta göra det där kreativa (jag kan jobba ihjäl mig på det, jag är def inte rädd för att jobba) så kan någon arbetstörstande ungdom få mitt vanliga kneg?! det är helt ok, jag vill jättegärna dela med mig av just det jobbet! Men jag måste bara se till att jag kan betala min hyra på något jävla vänster först.

FÖFFAN!!

Re-hash

Jag har känt länge att det fattas något i mitt liv. Eller att själen fylls upp av mörker. Jag har försökt rita bort det, jag har försökt skriva positiva tillrop i etern och hejar mig själv till döds. Men det fungerar inte. Jag behöver min ilska, mitt terapiplank. Skriva av mig, gnälla om saker öppet, inte begrava det i mitt innersta. Jag öppnar det försiktigt igen. Det handlar om att uttrycka mig i skrift, att få utlopp för ilskan och att inte begrava det där svarta inom mig, att ta psykologiskt självmord, di kallart. Vi börjar så här så länge, jä?

Jag var på en sån härn hemmafest ikväll. Jag och Per var de äldsta där (25 och 26). Det var svårt att inte bli "mennuskadufåhöraomlivethär"-jobbig och förståndig, men vaIHELVETE. Jag har ingen lust att höra på skiten om hur livet tar slut när man fyller 20. Jag är 26, det är bättre, def bättre än när jag var 18 och jag tror mig veta att livet sträcker sig längre än att ha många MVG i matte (det kunde jag aldrig ha trott när jag var 19, men ah well. Sellavi).

Jag följde inte med ut. Inte på grund av deras litenhet (jo, lite), men mest på grund av att jag var trött. Det har inte att göra med att jag "börjar bli gammal", utan mest för att jag är en kvällstrött jävel och behöver sömn. Suck it up! Ytterligare en anledning är att jag har bättre saker att lägga mina pengar på än att betala för mycket i inträde till för lite innehåll, och jag har def inte tålamod att vara uppe till fyra, ragga på något vrak i baren och släpa hem det jävla kadavret till min lya. I'm sorry, men jag varken vill eller orkar ligga så sent. ("Kan vi sova, så ligger vi i morgon bitti istället? Fast vänta, då kommer jag förmodligen inte vilja.) Det blir liksom fel.

Och det sista skälet är: jag låter säkert likadant. Allt jag tänker när jag hör människor prata och jag egentligen inte vill att de ska prata (när det är nonsens, vill säga). Så bakar jag automatiskt in i mina tankebanor att jag säkert låter precis likadant. Jag vill inte låta så, och därför blir jag otroligt trött och ledsen för att jag låter så.

Fånigt, hey? Kanske. Men det är så jag tänker. Nu ska jag ta min cykel hemåt och sova.

Vad du än gör, don't smile on the vagn!

Jag var på väg hem med vagnen(helt otroligt, jag behövde inte ens vänta på den. DET är tajming i vinterGöteborg med väntetider på timmar ibland) och jag tänkte roligt, så jag log lite. Att le på vagnen betyder att man är öppen för intryck, tydligen för jag fick frågan:

- Stannar den här vid Vasaplatsen?
- Ja, jo, det är nästa hållplats efter den här.
Jag trodde det var slut där, men icke.
- Jag vet inte ens vart den här går!
- Till Frölunda.
- Jag vill ju inte hamna nånstans i tjottahejti! Jag vet inte ens var Frölunda ligger.
Jag log och tänkte: nu är vi klara.
- Jag är lite kaxig nu för jag har druckit två öl!
- Jaha, vad trevligt för dig.
- Du ska inte med och ta en tredje?!
- Hehe, nej, det ska jag inte.
- Det vore väl för tokigt om du kom hem till mannen och sa att du varit ute och tagit en öl med en kille.
Jag log och tänkte: tjena, vilken krok. Jag hade ju kunnat klanta mig kungligt här. Men inte då.
- Ja, det skulle nog inte vara så populärt.
- Men det skulle vara spännande.
(In your dreams, jajjemen)
Som tur var stannade vagnen vid Linnéplatsen och snubben gick av. Ha en trevlig kväll. Ja, du å, så in i helvete du å.

Vad du än gör. Le inte på vagnen.

Lustigt

...jag brukar påstå att lera inte är min grej, att jag hatar att hålla på med det och alltid har. Men det är ju inte sant. Jag kom på att när jag var liten satt jag och lekte med lera hela tiden. Först var det trolldeg, sen var det sån där leklera och sen var det cernitlera. Jag tror det var där någonstans som passionen dog. När man jobbar med cernitlera blir det helt plötsligt lite mer dramatiskt att hålla på med det, den är dyrare än leklera/trolldeg och tanken är att man ska producera något "fint". Då tyckte jag inte det var roligt längre för att jag fick prestationskrav.

Ikväll har jag lekt med trolldeg. Det var helt ok. Lite prestationskrav för att jag ville skapa något speciellt, men samtidigt inte så stor press över det hela eftersom det var gjort av mjöl, salt, olja och vatten. Hur lätt som helst!

Trolldeg:
1 dl vatten
2 dl mjöl
1 dl salt
1 msk olja
Blanda med händerna till en deg och börja lek.
Värm i ugnen en timme på 100 grader och låt stå till nästa dag innan du börjar måla och gå loss med limpistol.

Tack för tipset!

Jag får ibland lite tips på mejlen. Tips på jobb att söka som ska passa min tidigare arbetserfarenhet och vad jag vill pyssla med i livet. Jag tror inte mycket på deras metod dock, med tanke på de jobbmöjligheter de skickar till mig:

Trädgårdsskötsel

Beskrivning

Vi letar nu efter duktig personal för anläggning och skötsel av grönområden.

Trädgårdsutbildning är mycket meriterande och vi ser gärna att du är anläggare/ plattsättare.

Som person är du flexibel, ansvarstagande och arbetar effektivt.

Vi söker dels personal på heltid men även personal som har en annan sysselstänning och då söker extrajobb.

Välkommen med din ansökan redan idag då vi håller intervjuer löpande!

Krav på person

Du skall ha erfarenhet av liknande arbetsuppgifter sedan tidigare för att bli aktuell för tjänsten.

Körkort är ett krav.

Vänta nu, jag har inriktat hela min ansökan, profil och CV på att jag vill jobba med tryckta medier eller liknande, möjligtvis någon slags administration. Ska jag behöva skriva att jag kan inte hålla en växt levande om så mitt liv stod på spel?

En lång jävla tisdag

... kan inte Februari rensas bort? Det är som en enda lång tisdag, med andra ord helt jävla värdelös. Det är jobbigt sen januari och vintern som varit, jag längtar bara efter sommaren (helgen) och inget roligt händer på länge. Jag försöker glömma bort att februari är skit med att jobba som FAN och bara köra på. Rätt vad det är så är det över. Hoppas, hoppas! Tänk om det gjordes en film som hette "Februari hela året", en uppföljare på "Måndag hela veckan" UH, the HORROR!

Andra saker som borde rensas bort från jordens yta:

• Ärtsoppa (kvarleva från minavänner-böckerna när jag var liten)
• Krig (ja, det är ju ganska uppenbart, eller hur?)
• Power-pointpresentationer. Dom är så jävla fula och jag hatar dom. Jag lyssnar hellre på en föreläsare än skriver ut presentationen på 50 papper efteråt. Seriöst. En förmiddags föreläsning kan lätt bli 30 sidor med stödord i storleken 100. Ovärt som bara den.
  
• Tisdagar, dårå.
  

Om jag skulle vara på lunch...

... eller ha en mental block som plötsligt och tillfälligt löses upp. Ifall jag inte skriver på ett tag men skulle göra det, missa inte det genom att preingnybmerera på min blogg:



Lätt som en plätt! Jag älskar bloglovin, det sparar mig mycket tid. Så det så.

Dover Calais

OMG. Jag insåg just en sak då jag lyssnade på Freestyles bästa och låten Dover Calais. Det är min bild av kärlek, tror jag. Det var mer än känsla än ett påstående och jag kan inte riktigt formulera det. Det var som en blandning av otrolig nostalgi samt total sanning i en gammal svensk låt.

Men så är jag ju singel också.

Förlåt att jag varit borta, bloggen och ni som läser. Jag har helt enkelt inte orkat vara arg, orkat skriva om att vara arg. Det kanske är en bra grej, även om det samtidigt känns banalt på ett sätt att ta ut alla sina aggressioner på sin blogg.

"JAG ÄR SÅ HIMLA ARG!!! JAG SKA MINSANN BLOGGA OM DET HÄR NÄR JAG KOMMER HEM!!!" Förstår ni vad jag menar? Det är som att knyta näven i fickan liksom. Jag tror att jag borde bli mer direkt och irl istället. Skälla ut folk på studs och bara när det faktiskt behövs. Inte okynnes-chiuauaskälla.

Januarisurheten

Januari är ju alltid som botten på tunnan. Storhelgerna är slut, champagnes korkades upp på nyår och är slut för länge sen. Ingen har pengar och inte jag heller. Det är mörkt(jag vet att det går mot ljusare tider, men inte märks det nåt värst) och kallt. Jag lurar mig själv att det är fint och friskt med snö och kallt, men helst vill jag inte ens kliva upp ur sängen för det är kallt på golvet. För att inte tala om när jag kommer till jobbet och måste klä av mig för att byta om. Kallt som fan, jag vill inte! Sen är det ju lugnt. Så fort klockan slår dags att jobba och jag får pengar för att finnas till, då jävlar blir det liv i luckan och leendet slängs på. Häpp häpp! Det som gör att januari är ännu mer en bottenlös avgrund är att efter januari kommer februari. Den kortaste månaden som känns längst, för den är som en enda lång tisdag. ÖFF!

Dagens låt: Mange Schmidt – Ledig

Checklistan

Ok. Nästa gång jag vaknar mitt i natten av att någon ringer på min dörr och sedan rycker i handtaget ska jag följa den här checklistan:
1. Ta på mig en byxa
2. Ta fram brännbollsträt
3. Dra ifrån skynkena från dörren(jag har gardiner för ytterdörren för att dämpa ljud utifrån)
4. Släng upp dörren och attackera

Istället för 3, 1, 2, 4 Hen var långt borta och jag stod där med bultande hjärta och raseri i blicken. Jag har fortfarande blodsmak i munnen. Ingen ger sig på mitt privatliv på det sättet. Ingen.