Finlandssvenskar - ett aggressivt folkslag?

Åhoj, här trodde jag att jag kunde vara sur, bitter och irriterad! Jag har då mätt min överman.

Idag på jobbet - jag jobbar på cafe - fick jag en kund(han var finlandssvensk, jag vet inte om det har något med saken att göra - men svenskar brukar inte vara favoritfolkslaget för dom) som skulle ha en vanlig svart kaffe och något mer, kommer inte ihåg vad det var. Börjar hälla upp kaffe, stannar och frågar om han ska ha mjölk i kaffet. Ingen reaktion. Frågar igen. Ingen reaktion. Tar muggen, går fram till kassan frågar igen om han ska ha mjölk i kaffet. Jo, det ska han minsann. Ingen fara där, ibland hör kunden inte, vad vet jag. Sedan, när allt är klart, han har betalt och allt så langar han fram en 20lapp och vill växla så han har till toaletten. Vi har som policy att inte växla pengar, detta står på en skylt vid kassan även. Dessutom hade den här mannen en kund framför sig i kön som ville växla pengar och jag sa samma sak, så borde han inte veta det redan? Jag sa nej, vi växlar inte, men det sitter personal vi toaletterna som växlar.

Då säger han argt att han borde minsann lämna tillbaka kaffet för att jag bemött honom illa och gett honom dålig service och säger att - personal vid toaletten, det tror jag så mycket jag vill på. Jag kände irritationen växa inom mig, men eftersom jag när jag jobbar än inställd på servicepersonal-mode så sa jag bara lugnt att jo, det sitter faktiskt personal där och därför behöver han inte växla till sig mynt innan. Varpå han surt går därifrån. Kanske inte dagens mest nöjda kund, men bryr jag mig?

Nä.

Till mitt försvar och lättnad hade jag efter honom i kön en kvinna med ett stort silverkors i halsband som sa till mig att det där skötte jag bra. Det var inte åt helvete, det var ganska trevligt att höra!