Saker jag hatar.

Tuggummituggande
Nagelbitande
Folk som äter med öppen mun
Folk som andas med öppen mun
Folk som snorar. Speciellt i stängda utrymmen som t.ex. klassrum där man inte kan springa för livet.
Fula hemsidor. Se exempel
Ännu fulare hemsidor (kunde faktiskt inte hitta nåt exempel)
Folk som har uppenbart dålig humor. Men vägrar erkänna det. Man måste veta sina begränsingar!
Lillgamla människor som säger "ja, ni ungdomar" trots att åldersskillnaden är typ två år
GI-metoden
Folk som slänger upp fötterna på bordet när dom ska jobba vid en dator
När folk säger: ja, det måste vi göra! Speciellt när man vet att dom aldrig kommer att komma till skott
Folk som missbrukar uttrycket: Is the shit. Exempel: Knasen is the shit. Det är ju helt åt helvete!

Så, nu är jag klar för idag, jag återkommer med mer hat, var så säker.

Orange hår är osexigt

!


Så försöker man göra ett slag för sig själv och göra en förändring. Jag har haft svart hår jättelänge(typ två år nästan). Blekte det lite grann för ett tag sen så jagha rhaft brunt hår. Nu fick jag ett ryck och nu jäklar skulle jag ha blont hår. Vad händer? Jo, självklart blir det gul-orange.

Tänkte vi skulle ha en liten omröstning hära. Jag laddar upp lite bilder på mig själv. Svart hår, brunt hår och missbildat hår och så får ni se vad ni tycker om det.

Nu för i helvete! Håller jag på med en till hårblekning(det går snabbt att bli blond-blind för att försöka få till nåt slags extremfall. Sen i med extensions igen för att få långt hår. tycker om långt hår. (på bilden med brunt hår har jag i extensions. Jepp. Vilket är minst åt helvete, tycker ni?

Warning: Stupid man ahead!

"Det viktiga är nog att inte nöja sig, låta saker och ting bara vara som de är. Det finns alltid flera vägar att ta och man vet aldrig vart de leder, men om man inte går vidare får man aldrig reda på det."

Det läste jag i boken jag läste ut idag(Pappadagar i Råttans år, av Daniel Möllberg). Och det är dags nu. Till synes har jag gått vidare men innerst inne har jag länge länge varit jävligt bitter. Mina vänner har sagt: "men överdriver du inte lite nu" eller "släpp det" (ja jävlar du, tack för tipset. Ungefär lika hett tips som: "Jamen ryck upp dig nu!" Far åt skogen). Många saker har jag kunnat släppa tack vare mina serier; saker som grämt mig länge och saker jag velat säga fast det varit för sent har jag städat bort från mitt huvuds skrymslen. Och även fast jag behövt har jag inte kunnat göra det med det här, mitt samvete har satt stopp. Man vill ju inte vara taskig! Men nu ska jag göra en lång historia kort och spy min galla över Dig. Du som ständigt kommer åter vare sig jag vill eller ej. Och jag har inte samvete att säga åt dig att fara åt helvete. Kanske inte för att du förtjänar det, men för att jag behöver. För det är så - jag mår ju inte bra av dig. Någon dag kanske jag vågar göra det. Eller så kanske det här räcker. Jag hoppas det.

"Du! Vad höll jag på med egentligen? Vad tänkte jag med? Jag tror att om jag bara hade lyssnat på mig själv lite tidigare och lite noggrannare så hade det inte gått så långt som det gick och jag hade inte varit så bitter idag. Kanske. Varje gång jag pratar med dig blir jag pinsamt medveten om att det där var ju jävligt fel och varför varför varför gjorde jag så mot mig själv?

Du la även fram det för mig - serverat på en tallrik flera gånger men jag var så jävla envis. Det skulle gå. Men det gjorde det inte och när jag till slut insåg jag det var det som att vakna upp ur en dimma, att upptäcka mig själv igen. Jävlar va bra det kändes, men samtidigt jävligt bittert. Så många tårar, så mycket tid som jag hade kunnat använda till bättre saker.

Jag försöker ibland vara lite hemligt taskig mot dig för mitt eget höga nöjes skull. Jag är ju ändå en bitterfitta, eller hur? Men du fattar ju inte. Är du dum på riktigt eller låtsas du bara? Jag är allvarlig, varför är du så jävla korkad?? Pallar inte och gör att jag förstår mig själv ännu mindre - jag tycker ju inte om att umgås med dumma människor!!

Det är ju därför jag är så jäkla bitter - jag kan ju inte lita på mitt eget omdöme, uppenbarligen. Så nu ska det till en jävla massa för att saker ska hända i den här fabriken. Fäller hellre än friar och det kanske är bra i många fall, man ska ju vara kräsen, eller hur? Så tack ska du väl ändå ha, en riktigt bra läxa har jag lärt mig och det är med MVG++++++, för i hela helvete! Nu har jag ju lärt mig vad jag absolut inte ska ha. Nån som DU!

Med vänliga hälsningar,

Bitterfittan"

Jag har säkert inte gnällt klart över det här, men jag tror att det kan ha varit en bra början. Kom bara ihåg, att man får bara ta tre steg med bollen i handen och det är inte synd om mig, det är alla andra det är fel på!

Odefinierbart hat

Ibland hatar man bara. Man vet inte ens vad man hatar, det är bara oändliga strömmar av hat mot allt omkring en fast ändå inte. Inget att fästa hatet på är dåligt, det finns liksom inget att skylla på. Och bara det är ju helt åt helvete, eller hur?

Då är det bra att det finns Paint. Den här fina bilden av en katt har min nya ämmässännvän Dan ritat. Alla barn, säg hej till Dan.

Och varför är det ingen som hatar med mig(vilket betyder att ni kommenterar och hatar lite ni också)?? är det verkligen bara jag som hatar här?!? Inte en sportkebba! (för att reta upp Alex Schulman lite så använder jag alla uttryck han hatar folk för att dom använder. På det sättet vet jag att det är nån mer än mig som hatar lite grann)

Måns Möller - rolig? Va?

"Måns Möller

Måns är killen som får hela Svenska folket att bänka sig framför teveapparaterna varje lördagskväll för att kolla på TV3:s EXTRA EXTRA. Han har även synts i Timeout, När & Fjärran, Söndagsöppet, På Spåret, Släng dig i brunnen, Stockholm Live m.m. Måns är en briljant komiker och passar till de flesta evenemang. Måns är ett säkert kort. Våren 2007 har Måns och Özz Nüjen varit ute på Sveriges största StandUp turné (Stand Up Fight Night) som Artist 1 producerade."

Källa: http://www.artist1.se/maons_moeller.asp

Alltså, vad är grejen med Måns Möller? Hade jag velat se nån som tycker att panikhumor är roligt. Panikhumor: med hög röst skrika ut sina "skämt" för att det kanske är roligare så och ha en lite nervös ton när han uppträder. Dessutom skämta om saker som inte ens är roligt. Jag har inte ens ett bra exempel att ge, för jag hör inte vad han säger, jag förtränger allt så fort som möjligt. Jag vet bara att han skrattar hysteriskt åt sina egna skämt och jag tänker: va? Var är TVkontrollen?

Hur har han lyckats bli programledare? Hur gör han för att fortsätta som ståuppare?
Kan någon snälla förklara varför han är rolig?

Emma Sundhs stripp

För er som inte har någon aning om vem Emma Sundh är eller hur hon ritar, så tänkte jag visa er lite grann.

"Vad ska vi fylla ut sidan 32 med?? Panik!!!"
"Jag vet, Emma kan ju rita schysst"
"Ja!"
"Emma, kan du rita en strippserie?"
"Kanjaväl. Typ"
(5 sekunder senare)
"Hära"

Läs även inkdummy's blogg, vi delar exakt samma antipati för den här serien. www.inkdummy.blogspot.com

Okomplimang

Att det ska vara så svårt att bete sig som folk och hålla sin stora trut stängd nån gång ibland.

"Du är bara snygg när jag är full" är inte en komplimang(men å andra sidan var det nog menat precis så som det lät) - helt åt helvete!

Du och jag Ebba, du och jag!

En lite lustig grej som hände när jag startade mitt Facebook var att en inbjudan skickades till alla jag nånsin skrivit till på min Gmail. Eftersom jag använder min Gmail som jobbmail kan det ske grejer som jag inte riktigt räknat med...

Men det behöver ju nödvändigtvis inte vara en dålig grej! Jag menar, nu kanske jag får lite inflytande och kickar ut den där Emma Sundh som låtsas att hon kan rita. Mina storyboards är snyggare tecknat än vad hon publicerar i tidningen. Jag är ledsen Emma, men det är helt åt helvete!

Lördag hemma, kan det bli mer fel men ändå rätt?

Så här sitter jag. Klockan är halv tio och lite till. Hemmahelg, var inte ute och svirade igår heller. Är man arbetslös så är man, liksom.

Var på biblioteket idag och skaffade lånekort, skrev ut ansökan till jobb och lånade en bok. "De kallar mig Mad Dog" av Erika Lopez - En berättelse för de bittra och ensamma. Men det är ju jag!! Tänkte jag och lånade. Har läst en fjärdedel redan. Ganska bra jobbat för nån som inte klarar av att läsa en massa text. Har ingen läs- och skrivstörning, jag är bara ruskigt ofokuserad när det kommer till att läsa. Som tur är finns det lite illustrationer i boken, och formatet är inte så stort.

Lite grann har jag hunnit med att hata. På väg hem när jag satt och väntade på spårvagnen och försökte läsa i boken jag lånat började det skrikas och ha sig. Tydligen hade en snubbe(1) på spårvagnen gett en annan snubbe(2) sin telefon tillbaka eftersom han tappat den. Snubbe 2s flickvän fick för sig att snubbe(1) hade försökt sno den - kanske eftersom snubbe1 var invandrare. Hur det egentligen var skiter jag fullständigt i och får aldrig veta, men snubbe 1 förde ett jävla liv om det i alla fall. Först stod snubbe 1 och 2 + flickvän och jiddrade och skrek en bra stund(inte bra för min läsning). Väste fram "Men håll käft, för i helvete" mellan tänderna. När Snubbe2 och flickvän gått fortsatte snubbe1 att skrika och föra liv om vad som hade hänt. Upprepade allt minst 3 gånger och härjade och fick såklart ojojoj, stackars dig, jo du har rättbehandling. I don't fucking care! Ta hem det och lägg i en påse för fan!

Sen kom spårvagnen, där kunde jag läsa ostört.

Pengar är helt åt helvete

Pengar är jävulens verktyg. Det är ju sånt man måste ha, men som man ofta inte har. Jag oroar mig ofta för pengar. Det begränsar mig, liksom. Just nu skulle jag vilja åka upp till Stockholm nästa helg, jag skulle vilja jobba hemma med mina serier/illustrationer/monster och allt vad det är. Men det GÅR INTE! Och pratar man med vänner: vad händer? Dom har inte heller några pengar. Helt åt helvete är vad det är. Jag vill dra upp citatet från "Heja Björn"

"Jamen ring socialen, gör det bara!"

Men Icke! Jag ska bara gnälla tills bättre tider kommer.

Radioteatern ger: Helt åt helvete!

Sitter just nu och lyssnar på Sommarlovsradioteatern: Agnes Cecilia - en sällsam historia. Jag har lyssnat på den förr, jag har sett den på TV och jag har läst boken. En bra story. Men nu har jag insett att radioteatern är ju helt åt helvete! Man fattar ju inte vad som händer. Jo, huvudkaraktären berättar precis allt som händer hela tiden. Och andas jävligt högt; Skitstörigt. Det är som Neve Campbell,(ni vet, hon i Scream) fast värre. Ner med Radioteatern! När vi ändå håller på: Ner med allt!

Eufori med ett stänk av hat

Spenderat dagen på Liseberg!

Saker jag åkt:
Balder x 4 (de sista gångerna enbart för att få ett snyggt fart-foto med poser)
Kanonen
Spin Rock
Ponnykarusellen
Kaninresan
Lisebergsbanan
Tornet
PandaVision(som för övrigt var likadan som för tre år sen, hur hårt suger inte det?)
Rainbow
Flume Ride(varför skriver alla FlumRide?)
Uppskjutet
Uppswinget
Virvelvinden
och några andra som jag inte kommer ihåg nu. Salig blandning i alla fall. Var på bra humör, men självklart hann jag med att hata lite grann också. Topplistan på hat idag, vi gör det i topplisteordning.

Plats 3: Virvelvinden
Vad faan var det där för jävla skit? Den här virvelvinden skulle ha stått ungefär mellan Ponnykarusellen och Kaninresan! Den ska gå snabbt och snurra mycket så man blir glad av att åka den. Vad hände? Lite halvengagerat 90graderssnurr och sen tillbaka. En rullator vore mer spännande.

Plats 2: Flume Ride
Ok, vad är dealen? Hur kommer det sig att det tydligen finns nåt slags rekord på attraktionen att den är den mest åkta i sammanhängande tid för att den är så jäkla bra? Och varför spenderade min syster en hel dag med att nästan uteslutande bara åka Flume ride? Man åker i en ränna på vatten jävligt länge. När man sedan får lite action är den en backe ner. Lite skvätt. Sen lite rakt på, sen en liten backe till och lite mer skvätt. Jag blev jävligt besviken. Sen åkte jag Balder tre gånger till.

Plats1: Lunchen
Jag kan bli rätt så "edgy" när jag är hungrig och jag är som en svältande varghona när jag är hungrig och någon hotar min chans till mat. Så, jag är inne i den där helvetesrestaurangen, har beställt min kebabtallrik där kebaben ser ut som tuggflis och letar sedan efter bord. Massa till synes lediga platser, men överallt säger dom att nej, det är upptaget. Hittar till slut en liten hörna. Från ingenstans får jag en hård armbåge rakt ner i min axel, med den arm som håller min tallrik. (Min tallrik! Min mat för i hela helvete!!!) Reaktionen går inte ens upp i hjärnan, via ryggmärgen skriker jag ut skithögt "AAAAAJJJJJJ!!!" så hela restaurangen stannar upp och undrar vem som har förlorat ett ben och en arm. Blänger på pojkspolingen som inte kan hålla kroppen i styr och väser fram: "Ta det lugnt!" Sätter mig sedan och äter. Det kändes jävligt skönt att få skrika rätt ut, faktiskt. Varför behärska sig?

Tålamodet är helt åt helvete!

Va faaan! Just när man tror att man ska få lite lugn och ro så går det och skiter sig så jävligt! Inte helt egentligen, men som den worrying kind jag är så ska man ju alltid hitta nåt och bry sig över.

Pengar är helt åt helvete.
Jag har inget jobb.
Jag söker nya jobb, men eftersom jag har ungefär två sekunders tålamod så sitter jag här och funderar på att ringa till socialen efter två dagar utan jobb. Så här långsamt ska det ju bara inte gå, det är ju för bedrövligt!

Man märker att man har något slags syndrom eller stressymptom om man lackar ur för minsta lilla och nästan skäller ut sin vän man inte sett på fem månader, ish för att det är slut på bananer hemma. Vi pratade om det där med humör och kom fram till att jag behöver göra mig av med den här aggressiviteten på nåt sätt. Jag har några lösningar:

1. Ligga!
(har inte gjort det på sju månader. Jag hävdar att det är osunt)
2. Slåss!
Alternativt träna nåt jävligt svettigt så jag blir lugn och timid sen.
3. Mobba folk på internet(www.tastycat.se ger mig stort nöje varje kväll) och skriva en aggressiv blogg om hur jävligt allt är och använda mina allra fulaste ord i kreativa sammansättningar.

Kanske kan man sova nu då, när jag fått gnälla lite?
Focker. Out.