torsdag 6 mars 2008

Nagelbitaren på vagnen

Igår lekte jag hela långa dagen med Elin och Marja. När det var dags att åka hem strax efter tio på kvällen var jag ganska trött eftersom jag varit uppe länge. Vid centralstationen klev en tjej på och dunsade ner på sätet bredvid mig. Det gjorde mig ingenting, sitt var ni vill människor. Däremot när hon efter några stopp körde in fingrarna i käften och började tugga på naglarna var det inte ok längre. Om det är något jag avskyr så är det folk som tuggar på naglarna. Ljudet är bland de vidrigaste som finns och det ser ju inte så jävla sexigt ut heller. Helst ville jag vrida på huvudet och vråla: TA UT FINGRARNA UR MUNNEN, DET ÄR VIDRIGT!! Men det gjorde jag ju inte. Nej, jag har smala fingrar, så jag stoppade in mitt pekfinger i örat så att jag inte skulle höra. När jag i ögonvrån såg att hon hade båda händerna i knät tog jag ut fingret och när hon fick för sig att börja igen stoppade jag åter in fingret i örat. Demonstrativt och konsekvent.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Helt ratt Yvette, proved your point liksom!

Suntui sa...

På dom bara!
Jag hade en tjej i gymnasiet som tyvärr satte sig bredvid mig ibland. Hon gnagde på naglarna som till slut bara bestod av en liten hård och blodig rand på hennes köttiga fingrar.

Usch, jag mår dåligt bara jag tänker på det.

Yvette Gustafsson sa...

Jag bet på naglarna när jag var liten. Slutade med napp - stoppade in fingrarna istället. Det var ju inte så fint, kanske, att ha ständigt nerbitna naglar. Jag hade ganska mjuka naglar, så det gjorde i alla fall inte det där ljudet så mycket. Men äckligt ändå. I högstadiet insåg jag hur fult det var och helt utan mutor från föräldrarna, helt utan Stopp och Väx - endast med hjälp av vilja och ilska slutade jag.