Det är jag som har rätt och dom som har fel

Igår hade jag äran att åka med Göteborgs argaste spårvagnsresenär. Vid Hagakyrkan blir det alltid lite trafikstockning på grund av vagnar som kommer in och det finns en korsning med trafikljus precis efter stoppet. Det hände igår. En äldre man klev på och gick fram till förarhytten och sa:
- Jag skulle på den, va! Föraren blev nog lite förvånad, han kunde ju inte veta vilken vagn gubben skulle på.
- Och slå släpptes jag inte på! Det var stoppljus så varför skulle jag inte kunna kliva på?! Vad föraren sa nu hördes inte, men alla i vagnen hörde tydligt vad mannen sa med hans höga stämma som ljöd genom luften.
- Varför skulle dom inte kunna släppa på mig när det är stoppljus!? Vid det här laget skruvar många på sig och en del muttrar för sig själva att det är väl inte så himla farligt och några har svårt att hålla sig för skratt. Nådastöten kom när mannen tröttnade på förarens ovilja att teleportera mannen över till 9an spårvagn mot Angered.
- DET ÄR JAG SOM HAR RÄTT OCH DOM SOM HAR FEL! gormade han när han stampade iväg mot en sittplats. och hälften av passagerarna höll på att få hjärnblödning på grund av innehållet skratt. Även jag.

Jag kan förstå att det kan vara nesligt, jag har råkat ut för det själv och varit jävligt förbannad för att jag tyckte att jag kunde få bli påsläppt i samma läge. Ska man dessutom med en specifik vagn dit inte så många andra vagnar ska, ja då är det ju irriterande. Jag trodde på riktigt att ja, gubben ska väl till Angered och vill då inte åka 1an till Östra Sjukhuset. Därför var det roligaste av alltihop i den här historien när vagnen rullade in vid Centralstationen och gubben stapplade av. Och eftersom 1an och 9an tar olika vägar vid Brunnsparken så var det faktiskt 1an som kom in först. Hur tänkte vi då? Tänkte vi då? Ville jag nästan fråga gubben.