Jag var i färd med att stänga cafét och jag hörde någon ropa:
- Tyckte du hon var snygg? Hon I CAFÉT, ALLTSÅ!
Självklart var det för att jag skulle höra och titta ditåt, vilket jag gjorde. Tänkte inte mer på det, ah well, en komplimang är aldrig fel.
Fem minuter senare kom samma människor tillbaka och en kille går fram till baren.
- Får jag presentera mig? Han sträckte ut handen och jag såg lite misstänksamt på honom men sträckte fram handen och hälsade på honom. Han presenterade sig som Anders.
- Är du singel?
Och istället för att stamma fram något om att jo, det kanske jag är... eller helt enkelt ljuga och säga att jag har en 35-årig dörrvakt till pojkvän vid namn Slobodan så sa jag istället:
- Det har du faktiskt inte med att göra, samtidigt som jag skrattade till lite. Han önskade mig en trevlig kväll och sa att man måste ju få försöka i alla fall. Jag höll med honom och sa önskade även honom en trevlig kväll.
Poäng för tjommighet? Hell yeah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar