Ibland brukar jag ju skriva att vissa människor inte borde jobba med service och sedan hänföra det till mig för att jag gjort något jag inte borde gjort. Vissa kanske frågar sig varför jag då inte byter jobb om det nu är så hemskt. Men det är ju inte det, de flesta gäster på jobbet är helt underbara och ibland får jag till och med uppenbarelser.
En kvinna beställde en muffin, och först förstod jag inte att den egentligen inte var till henne, utan till hennes dotter i 18årsåldern som stod bredvid och hade inte mycket luft i lungorna, men hon fick fram att hon inte ville ha den i en påse utan bara på en servett. När mamman betalade förstod jag att det var en tröstmuffin att torka dotterns glansiga ögon med när jag såg henne stå och pilla bort smulor och peta in i munnen med gråten i halsen. Jag visste ingenting om varför hon var ledsen, men jag blev rörd och jag frågade henne om hon ville ha grädde till.
- Men det blir svårt att ta med då, sa hon.
- I fix! Lite grädde i en takeawaymugg och en gaffel i. Ta-da!
Och så glad hon blev för den lilla gesten. Det lyste upp min dag och damer och herrar: det är därför jag tycker om mitt jobb.
1 kommentar:
Å, vad fint berättat. När sånt händer mig, att okända människor visar lite extra vänlighet, dröjer det sig alltid kvar i flera dagar. :)
Skicka en kommentar