måndag 12 oktober 2009

Ljudböcker, whatsit?

Alltså, egentligen förstår jag inte grejen med ljudböcker. Det är nån som pratar på i hundra år, men jag lyssnar inte. Det krävs minst lika stor koncentration att lyssna på en ljudbok än att läsa själv, för sjutton. Om inte mer, det är någon annans röst jag måste lyssna till, min egen i huvudet är ganska välkänd vid det här laget. Analysfri. Men å andra sidan får det tiden att flyta förbi i ett makligt tempo och gör det lättare att parkera sin rumpa vid ritbordet. Eller nåt.

2 kommentarer:

Dvärghundspossen sa...

Nä jag förstår inte heller poängen. Om man inte har blivit blind förstås, och vill ha en bok men inte lärt sej blindskrift än.

Yvette Gustafsson sa...

På bibblo finns det dels talböcker och så finns det ljudböcker. Talböckerna får bara synskadade eller på annat sätt handikappade låna, medans ljudböckerna är till för den normalstörde svensken.

Håller vi på att tappa känslan för det meditativa i att läsa en bok i lugn och ro?