Jaha, så var det dags igen. Varannannattssyndromet

Måndag: sova bra. Tisdag: sova dåligt. Onsdag: sova bra. Torsdag: Sova DÅLIGT. Ska det vara så jävla svårt!?

Tänk dig att du står vid sidan av en högt trafikerad gata med flera filer och övergångsställ. Bilarna susar förbi, bromsar när det är grön gubbe, ökar igen så fort dom får. Människorna på sidan av slutar aldrig strömma förbi, nya människor hela tiden. Du själv som står helt stilla där får ibland nån knuff av någon förbirusande människa som ska över gatan och ibland känner du dig lite fånig för att du står där helt stilla medans alla andra har så bråttom. Stoppa in hela det flödet,(och översätt till saker som hänt under dagen, veckan, året, livet, saker du sagt, saker du aldrig hunnit säga, saker som kommer att hända, saker som kanske aldrig kommer att hända) i ditt huvud och lägg dig för att sova. Kommer du att kunna sova, tror du? Jag har facit i hand; det finns inte en chans i helvetet att du kommer att kunna sova förrän din hjärna är sprängd av utmattning. Ibland hjälper det att skriva av sig, ibland inte. (Är det nån som vet var OFFknappen sitter?) Och som en följd sover man något olika från natt till natt. Man behöver sova, så är det bara. Därav varannannattsyndromet. En natt sova dåligt ger igensovning nästa natt, förhoppningsvis.