Hus i helvete

Ibland gör man(jo, alla, även du) saker som kanske kommer att ångras, men det gäller ju att ta livet med en nypa salt och ett gott skratt, som dom säger. Så nu har jag sjunkit djupt ned i mitt eget navelskådande och jakten på roligt och ska på onsdag bege mig i sakta SJ-takt till Stockholm på blixtvisit för att bli medial och sånt. Kanske. Om dumheterna inte har nån ände får ni veta vad det är, men jag kan säga såhärva att min nuna kanske dyker upp i teve. Mer får ni inte nu.

Hemma igen

Så var de fyra dagarna över i ett huj. Det var mycket som skulle rymmas på de fyra dagarna och vi fick en hel del gjort, men ändå mycket som inte hanns med. 12.12 gick tåget tillbaka mot Göteborg och 12.05 ringde Karin på mitt gamla jobb och skällde på mig för att jag inte kommit förbi och sagt hej. Skäll skäll. Men hon är sniel, Karin, hon tycker nog om mig fortfarande ändå.

Som pyssel hade jag med mig stickning, det ska bli röda benvärmare, minsann. Frågan är bara när jag ska hinna göra klart dem, jag menar, jag gör bara sådant på långa buss- och tågresor och det gör jag ju så sällan. Slutsats: res mer!

Mitt i alltihop ringde dom från Nemi i panik och bad mig göra korrigeringar på Sockerchocken ännu en gång innan den går i tryck imorron bitti. Nu är det fixat, och jag hoppas verkligen det är sista gången *arrrrhhhghhghg!*

Tusen andra saker som också ska fixas - ännu en gång tvättar jag kläder efter tvättstugetider, förfasas över hur jävlig min kyl ser ut(tom) och hur dåligt jag egentligen tar hand om mig själv när det gäller mat, sömn, motion och arbete och allt det där andra. Jag behöver en hustomte. Killer är söt, men värdelös i det avseendet.