Things that make me laugh

Skratt är bra för själen. Jag har absolut inget emot att skratta. Förmiddagen har gått åt till att vältra mig i dumheter på intönätt för att
1. Hitta stoff till nya seriestrippar. Vridna kring sin egen axel, ett snäpp till, lite over the kant så blir det hur bra som helst. Nästan lite för bra ibland. Det är inte kopiering, det är inspiration.
2. Trigga minnen av dumheter som har hänt i mitt eget liv och som därmed blir ännu mer nr 1.

Det var länge sen jag sölade ner skärmen så mycket med plötsligt utbristande frustskrattsaliv. Det är faktiskt inte mitt fel, jag föddes med mycket saliv i munnen, vilket även leder till att jag inte har några hål i mina tänder. Like ever. Jag bestämde att nu får det vara nog med dumheter när jag hade letts till Tjuvtittat.se och hittat den här bilden:

Vågskålen

Jag har varit på Stand up comedy ikväll med jobbet. Det var jättebra. God mat, söt servitör, rolig show och fint sällskap av jobbkamrater. Men varför? Varför sitter jag här och är sur, arg, ledsen, grinfärdig, tom i huvudet och less? Det är som att ju mer jag skrattar desto större blir aggressionerna efteråt när jag är i min egen värld. Det var väl fan å då, som mamma brukar säga.

Eller så kanske det var Magnus Betnérs lätt aggressiva stämma som har påverkat mig negativt, trots att jag skrattade gott åt nästan allt han sa.