Jaha, det var ju en jättestor överraskning, tack och tack. Jag är ledig idag och imorgon och vad händer? Halsbacillen kommer åter med sitt schlem och harrrrk för att påminna mig om att jag minsann lever. Med andra ord blir det ingen träning idag och inte imorgon heller. Jag har efter några om och men lärt mig att det går inte över om man låtsas att det inte finns.
På tal om att låtsas så skrev jag ju igår om att jag skulle åka till jobbet och låtsas skiten ur mig - vara glad som en lärka på en tisdag som är dagen från helvetet i min vecka. Jag låtsades, log och skrattade och log och skrattade så att jag trodde på det själv(kanske ska man jobba jämt - jäklar va glad jag skulle vara), minsann. Så kom han in. Först såg jag honom knappt, men de där mörka, stora ögonen och skrattgroparna sökte mina ögon som en målsökande missil! Jag är jättedålig på att bedöma ålder på folk - han kan ha varit allt mellan 18 och 22 (jag ber till gud att det var 20+, annars är det bara att ta på sig de leopardmönstrade tajta brallorna, ta med det röda läppstiftet och ge sig ut på högstadiediscon som en annan snusktant) men han var så fin! Jag har nog aldrig varit så glad över att hämta in disk eller uppmärksamma att en kund lämnar stället och pipa ur mig ett "Hejdå!" och le, le och le.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar