Idag har jag fått den kanske mest originella raggningsreplik i mitt liv.
Jag skulle träffa en kompis på centralen för vi skulle till IKEA och shoppa loss. Jag kom dit tidigt och jag springer in i en TELE2försäljare. Jag suckar högt och säger Neeej! Jag har ju redan pratat med er! Jag gjorde processen kort och gick vidare. Sedan träffade jag min kompis och vi gick mot bussen som skulle ta oss mot inredningens trailertrashmecka. Självklart blev vi genast omringade av samma försäljare som innan och killen jag pratat med kände igen mig och skrattade lite.
Eftersom jag var på bra humör så kunde jag stanna och prata lite om hur jag alltid springer in i försäljare varenda dag eftersom jag jobbar på centralen. Bla bla bla bla. Det hela ledde till:
- Tycker du om att sparka löv? frågade han
- Ja, det gör jag!
- Jamen, va bra, då kan vi träffas och sparka löv tillsammans! sa killen och fiskar upp mobilen ur fickan.
- NÄHÄÄÄ! Jag ska till IKEA nu! Hejdå, ha det bra! skrattade jag och sprang efter min kompis.
Nu får jag ju kanske inte veta om det verkligen var sparka löv han menade eller om han bara använde sina försäljningsknep på mig. Attans Amalia.
Andra häftiga raggningsrepliker finns ju. Som det här till exempel:
"Jag har stånd och det är ditt fel"
(men det är en heeeelt annan historia!)
Har ni några fräsiga grejer man kan säga (eller helst inte, kanske?) för att fiska in ragget?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du har ju redan skrivit den bästa :/
Förra sommaren fick jag höra följande raggningsreplik:
"Dina ögon skulle matcha min fondvägg i mitt sovrum".
Och nej, han fick inte ligga.
Glad att du börjat skriva igen!
//Suntui
Vaddå, skulle ögonen på nåt sätt smälta samman med väggen? Som att se rätt in i ögonen ha ett hål genom huvudet? Eller att man på nåt sätt skulle bli förslavad till sovrummet sen, som en möbel? Det var väl inte så genomtänkt, va?
Jo, Suntui, glad att vara tillbaka, glad att du fortfarande läser min blogg :)
När du lägger fram det på det sättet hamnade raggningsrepliken i ett helt annat ljus och mitt minne av den håller sakta men säkert på att förändras från betydelselöst till smått obehagligt. Jag måste börja tänka som du för mitt eget bästa tror jag.
Du borde sluta jobba och se till att få pengar för din blogg. Du är sjukt rolig!
Skicka en kommentar