Inuti mig bor en liten figur som heter Ilska. Jag har ingen aning om vart den kommer ifrån, ärligt talat. (Åååhhh, nudanåh, fick jag inte lika fina leksaker som de andra små barnen i lekskolan? Nej, det fick jag inte, men va fan har det med saken att göra?) Jag kanske bara är född sån? Men på senaste(typ 10 minuterna) har jag tänkt på att det kanske är för att jag är uttråkad som jag är en sån jävla bitterfitta? Jaha. Vad kommer då att göra mig nöjd? *korsar benen, tar fram skrivblocket och försöker se förstående ut*
Pengar?
Kanske det löser lite grann. Jag skulle köpa mig en fin lägenhet som bara är min, min och min.
Sex?
Förvånansvärt många ser det som lösningen på många problem. Det gör inte jag, så jag vägrar gå med på att det skulle lösa någonting egentligen, förutom att det är rätt skoj och så.
Nytt jobb?
Nej, jag tror inte det. Jag är ändå rätt nöjd med mitt jobb, trots att det gör att jag inte sover som folk. Dessutom tar det för mycket på krafterna att börja på ett nytt jobb. Orka.
Semester?
En liten flykt från verkligheten och sen kommer man tillbaka till samma skit? Mjah. Som Rebecka VinterbarnÄlg sa: Är man ledsen så kan man vara ledsen i Japan också. Jag tror det gäller bitterheten också.
Ge mig förslag på vad som skulle göra mig lite mindre bitter, uttråkad och skitsur. Vem vet, jag kanske testar, rentav?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kom till London och halsa pa, vi ar glada har och jag smittar garna av mig :)
Jag tror att det är inte resan jag är rädd för, det är att komma hem igen, som. "Semester?
En liten flykt från verkligheten och sen kommer man tillbaka till samma skit? Mjah."
Och så fungerar ju Murphys lag så att om jag åker bort så kanske jag missar nåt så jävulskt bra hemma. Det har faktiskt hänt och jag ångrar det lite grann, även om det är svårt att göra nåt åt sånt som redan hänt och aldri gkommer igen. Inte gråta över spilld mjölk och sånt.
Skicka en kommentar