Igår kväll på väg hem från jobbet ringde jag en kompis. Jag stod på vagnen och hipp hipp bestämde vi att jag skulle hem till honom på förfest. Jag var på fel vagn att åka till honom, men jag såg rätt vagn precis framför oss och det skulle ju vara dumt om jag fick se den vagnen åka iväg från mig och vänta på en ny. Perfekt, Järntorget ligger framför oss, jag hoppar av vagnen jag är på och springer över till rätt vagn. Det går utmärkt, tills jag trycker på knappen för att öppna dörren. Men va fan?! Det går inte! Trycker igen. Ingenting händer. Går framåt och försöker vinka lite till föraren att han kan öppna dörren, sniella? Jag var för honom totalt osynlig(för sånt har jag inte alls fått tillräckligt av under mitt liv - so bring it on!). Passagerarna på vagnen reagerar däremot och säger till föraren att jag vill på. Funkar det? Nej, han skäller istället ut passagerarna till synes och åker vidare. Och hur lång tid tog det här? Jag skulle tippa på minst/kring en minut. Åtminstone gott om tid för mig att komma på vagnen.
Vad gjorde jag istället då? Väntade på nästa vagn på ett smällkallt och blött Järntorg? Inte en chans. Funderade på att åka hem istället, men då var jag ju tvungen att vänta lika länge i alla fall på en ny vagn för min hade ju åkt vidare, som. Det slutade med att jag tog en annan vagn som gick nästan åt rätt håll och jag fick gå halva vägen. Tack, Västtrafik, tack.
lördag 2 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar