Leva fort

På senaste tiden har det varit lite som en lavin det mesta och den här veckan har det ökat på riktigt. Igår levde jag otroligt fort, inte undra på att jag är trött idag.

Upp halv fem-jobbajobbajobba-räserfika med Marja-hem i 10 min-till gymmet och lyfta vikter-direkt till Hemköp och shoppa mat-vagnen till Bennie-Heroeskväll. Hemma halv tolv, i säng halv ett.

FORT!

På vagnen till Bennie satte det sig en tunn liten indier bredvid mig. På något sätt kändes det som att han höll ett öga på mig, för varje gång jag vred lite på huvudet mot dörren så satt han och smygstirrade på mig. Jag suckade djupt inombords och hoppades att han inte skulle försöka prata med mig. Det påminde mig om den gången jag bodde i London och var på isrinken med några vänner. Jag var trött, så jag satte mig på en bänk och en indier satte sig bredvid mig. Samma sak där, bara att han började prata med mig.

- So, Do you come here often?
- What?
- What I mean is, how long have you been skating?

och på stapplande engelska med indisk accent fortsatte det tills jag ströp allt hopp han hade om att vi skulle åka hand i hand med att säga att "Nej, nu är jag inte trött längre. Härrå!" Men igår slapp jag vara bödel, jag hoppade av vagnen och undkom med blotta förskräckelsen.