... jepp, 200 inlägg på ungefär ett år, så länge sedan var det jag började skriva på den här helvetesbloggen. Applåd!Så, igår hade jag en massa undantryckt ilska som låg och lurade under mestadelen av dagen. inte ok, men ändå var det så. Det låg och pyrde under ytan och ibland råkade andra ut för små små utbrott av den, tyvärr. När vi hade stängt cafét och var på väg ut från byggnaden passerade vi ett par. De kom rätt nära i dörröppningen och rätt vad det var så trampade killen på min fot. Vad brukar hända om man gör en sån sak? Jo, man vänder sig om och säger: oj, förlåt, det var inte meningen! Det tar ungefär tre sekunder och det lättar spänningar både hos en själv och en annan. Men gjorde han det? nej! Han fortsatte bara gå, även fast jag vände mig om och skrek efter honom att han faktiskt hade klivit på min fot och det var inte ok. Vilket jävla pucko gör så?! Jag fortsatte att gorma för att ge utlopp åt min undergivna aggression och han vände sig fortfarande inte om. Jag var otroligt nära att bara springa efter honom och ge mig på honom(vi pratar handgemäng, ok?)men stoppade mig själv i sista sekund för att ställa mig på trottoaren och ösa ur mig mina hatiska känslor för idioter i denna värld. Det behövde jag nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar