Provokationer

En av mina vänner är en flitig bloggare och har ganska många besökare till sin blogg. Jag besöker den dagligen och läser allt. Oh så bestört jag blev när hon hade skrivit ett kort inlägg om sin vän som äntligen blivit fri från ett långt och plågsamt soff-förhållande. Vad händer? Många kommenterar men det handlar föga om själva inlägget. Det var mest provokationskommentarer! "Min blogg är snyggare än din", samt den som irriterade mig mest: "Jaha,så du är skithäftig? Hur gick det med den där att bli berömd och rik? Jag har aldrig hört talas om dig, du kanske är berömd på Garbo vis, lite smygberömd? Ha det fint när du väntar på berömmelsens ankomst."

Vad har det här med något att göra? tänkte jag. Så jag skrev min egen kommentar om hur onödigt det var att provocera fram uppmärksamhet. Självklart fick jag respons, jag hade fällt mig själv, bitit om kroken och svalt hela hullingen. Men icke mer. Jag hade bra lust att bråka vidare för mitt höga nöjes skull men kom på att det var ovärt, speciellt efter att ha läst hans egen blogg fylld av versaler, frånvaro av meningsbyggnad, interpunktion och styckeindelning. Fy tusan!