Fast i skiten

Sitter jag i skiten? Typ.
Ser det ut som skit? Ja
Din skit? Nej
Dåså!

Så skit i det då!

På något sätt har jag ännu inte
- Fått ett raseriutbrott av katastrofala mått
- Börjat grina
- Emigrerat och fejkat min egen död
trots att det ser ut som att livet pissar på mig just nu.
- Datorn är fortfarande full av virus och min externa hårddisk har fortfarande inte nått mitt hem
- Jag grämer mig fortfarande över att jag blivit petad från Nemi, men min hjärna har tagit semester från problemlösning
- Ett stort flyttlass står fortfarande en vecka eller två i min lägenhet. En vecka eller två är nu uppe i... ungefär... 35-40 dagar. Vem räknar?
- Med förväntningar på ett roligt återseende blev jag lämnad i skiten i Stockholm. Som tur är har jag många vänner på många platser. 24 år och övergiven, så jävla ohett.

Ännu en gång måste jag påminna mig själv om att se mig själv i spegeln på morgonen, lägga handen på bröstet och säga: "Det är inte mig det är fel på" Lite för snäll, lite för naiv bara. Man kan fråga sig själv varför jag inte är totalt kastad till hundarna vid det här laget.