Jag har lyssnat på en 9 timmar lång ljudbok. Det var "Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors. Jag blev sur. Jag ville att det skulle utvecklas till en absurd svartsjukemordhistoria. Men nej. Såklart löste sig allt på ett svenskt helylleMYSvis.Kvinnlig läkare med karriär snubblar över immigrant och förbarmar sig över henne. Hon låter immigranten jobba hos henne - och så råkar hon vara en ganska ung tjej som inte är ful. Vad händer? Jo, såklart börjar ungarna och mannen tycka jättebra om den nya barnflickan och kvinnlig läkare flippar totalt. Skaffar toyboy, hatar nannyn, missköter jobbet och är allmänt brudig. Som upplagt för att något slår slint totalt och hon var nära att ta livet av sig och nannyn, men icke. Nej, såklart blir dom bästa vänner istället. Men för FAN! Kan ingen våga vara lite extrem nån jävla gång?! Fast i och för sig. Om det ska vara en psykthriller så ska ju det etableras tidigt i boken, så rent dramaturgiskt så är det helt korrekt. Och det kan gå helt överstyr när man försöker vara dramaturgiskt inkorrekt. Jag tänker på filmen "Very bad things", med Cameron Diaz(det var nog den filmen som fick mig att ogilla henne). Jag ska nog låna en deckare nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar