Jag lyssnar mycket på radio när jag är hemma. Radion är ständigt inställd på P3 och jag tycker om att lyssna på de flesta program. Vissa program har dagens tema eller debattämne och folk får ringa in och tycka till. Det är där jag tycker det känns besvärligt. Ibland märker man att folk som ringer in skulle kunna prata på i hundra år om det dom pratar om och programledaren försöker desperat få stopp på personen för att programmet måste fyllas av andra människors åsikter eller en låt eller två. Det känns lite krystat och hetsat och nästan som att programledaren måste slänga på luren för att bli av med åsiktsmaskinerna.Men det jobbigaste är de ensamma. I relationsprogrammen ringer de ensamma, olyckligt kära satarna in och frågar om råd. Som att deras problem kan lösas i riksradio. Programledaren gör sitt bästa för att vägleda den ensamma till en lösning på problemet och drar ut på samtalet in i det sista för att försöka hjälpa. Jag lyssnade en eftermiddag på hur programledaren rådde en lyssnare att berätta om sin kärlek till sin bästa vän. "Vad har du att förlora?" Morgonen efter önskade lyssnaren en låt i ett annat program med motiveringen att rådet inte hade hjälpt och att allt nu var förstört. Eftersom det var ett annat program förstod inte programledaren vad lyssnaren menade och sa även det, men spelade ändå upp låten, något förvirrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar