I'm not retarded, I'm special!

Jag klev upp okristligt tidigt imorse för att jobba. Det kändes lite segt och jag är lite trött efter 11e raka arbetsdagen. Visserligen med korta pass, men det är ändå att gå till jobbet och vara där och inte vara helt sin egen för en hel dag.

En sak som gjorde mig glad idag var en stamgäst som kom in. Hon är inte här så ofta längre, på grund av annorlunda arbetstider och resvägar. Hon pratade med de andra, men jag såg att hon försökte få ögonkontakt med mig. Jag gick fram till henne och insåg att hon tyckte det var roligt att prata med just mig :) Hon sa att det var så många nya ansikten nuförtiden så hon känner inte igen någon. Det kan vara så i den här branschen, generationer byts snabbt ut. Det är ändå skönt att veta att någon tänker på det och bryr sig om det.

Tack :)