När jag satt på bussen ikväll var den en kvinna som satt mitt emot mig. Inga problem till en början, men efter alldeles för kort tid började hon harkla sig. En lite töntig harkling, 5-10 gånger i minuten hela resan. En resa på 15 minuter och det blir 75-150 harklingar. Tjockt jobbigt för mina nerver. Jag ville dra tag i henne och skrika"MEN KOM IGEN DÅ, GE DET EN ORDENTLIG HOST ISTÄLLET! KÖR DÅ FÖR FAN, VAR INTE SÅ FEG!" Men det gjorde jag ju såklart inte, eftersom det hade ju inte varit så snällt. Jag jobbar hårt på att andas och vara någonstans mellan ok och snäll mot folk. Det sistnämnda är nog lättare än det första, tror jag. Människor som är jobbiga i mina ögon (ju lägre blodsocker desto lägre tolerans är fula. Arga och jobbiga människor är fula. Men alla kan ju inte vara perfekta, måste jag ändå tänka. Inte heller jag är perfekt, tyvärr. Det är sant, jag är långt ifrån perfekt. Och därför är det ok att tycka att jobbiga människor är fula. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar