Jag satt på vagnen och en äldre man med tjockt stickad tröja och byxor upp till armhålorna, ryggsäck och gåstavar med sig klättrade upp i framändan. Medan han släpade sig uppför trappan medan han utbrast: "Är det tvättäkta så är det!" Han var lite tyst först, tills han visslade till. Inte ett "hejsnygging", utan: "det är lite jobbigt nu, så jag visslar till för att kickstarta hjärnan". Sedan satt han och mumlade lite, sjöng en trudelutt och i mitten kom ett till: "Tvättäkta!" innan han fortsatte mumla. När han senare skulle av dunsade han långsamt nedför trappan och ned på asfalten och ännu en gång utbrast han: "Är det tvättäkta så är det!"Vi får väl lita på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar