Januarisurheten

Januari är ju alltid som botten på tunnan. Storhelgerna är slut, champagnes korkades upp på nyår och är slut för länge sen. Ingen har pengar och inte jag heller. Det är mörkt(jag vet att det går mot ljusare tider, men inte märks det nåt värst) och kallt. Jag lurar mig själv att det är fint och friskt med snö och kallt, men helst vill jag inte ens kliva upp ur sängen för det är kallt på golvet. För att inte tala om när jag kommer till jobbet och måste klä av mig för att byta om. Kallt som fan, jag vill inte! Sen är det ju lugnt. Så fort klockan slår dags att jobba och jag får pengar för att finnas till, då jävlar blir det liv i luckan och leendet slängs på. Häpp häpp! Det som gör att januari är ännu mer en bottenlös avgrund är att efter januari kommer februari. Den kortaste månaden som känns längst, för den är som en enda lång tisdag. ÖFF!

Dagens låt: Mange Schmidt – Ledig