Dover Calais

OMG. Jag insåg just en sak då jag lyssnade på Freestyles bästa och låten Dover Calais. Det är min bild av kärlek, tror jag. Det var mer än känsla än ett påstående och jag kan inte riktigt formulera det. Det var som en blandning av otrolig nostalgi samt total sanning i en gammal svensk låt.

Men så är jag ju singel också.

Förlåt att jag varit borta, bloggen och ni som läser. Jag har helt enkelt inte orkat vara arg, orkat skriva om att vara arg. Det kanske är en bra grej, även om det samtidigt känns banalt på ett sätt att ta ut alla sina aggressioner på sin blogg.

"JAG ÄR SÅ HIMLA ARG!!! JAG SKA MINSANN BLOGGA OM DET HÄR NÄR JAG KOMMER HEM!!!" Förstår ni vad jag menar? Det är som att knyta näven i fickan liksom. Jag tror att jag borde bli mer direkt och irl istället. Skälla ut folk på studs och bara när det faktiskt behövs. Inte okynnes-chiuauaskälla.