När jag jobbade idag och jobbade på som bäst med vad det nu var så ropade David på mig. Han hade varit där en stund så det var inte så konstig, men jag tittade dit och såg honom stå en bit bort vid barbordet och bredvid honom satt en tjej som såg bekant ut. Jag tänkte inte på det, så jag vinkade. Måste ju vara någon jag känner, liksom! Hon vinkade tillbaka och så tänkte jag en sekund till. Det var ju inte alls nån jag känner, det var ju Karolina Klüft! Gud så dum jag kände mig där. Jag slätade över det hela genom att gå fram till David och prata lite med honom och Karolina, ungefär som att "jamen, jag är ju sån här. Jag är så otroooligt social och kan prata med alla i hela världen som att dom är mina bästa vänner" Jag kan det. Lite. David kan det i alla fall :)
