Nu jävlar är det dags att jag skriver, för nu har jag varit på box och slagits på mitsar med stora handskar och just nu är mina endorfinnivåer på väg att skjuta genom taket och innan jag tar ett bad och kommer på att det är ju ingen jävel som vill bada med mig(trots att dom kan få leka pirat med mig om dom vill) och blir en grinig bitterfitta igen så är det väl dags att smida medans järnet är varmt.
Jag haaaatar Yoga, på riktigt! Det var idag när jag pratade med Martina på telefon. Det var så skönt att ösa ur sig all avsky för denna fritidsaktivitet som ska vara så otrooooligt bra för en. Det slutar likadant varenda gång, i stort sett. Ok, jag går på yoga i nån slags vanföreställning att det ska vara bra för mig och att jag ska gå därifrån lite mjuk, lös och ledig i kroppen med ett konstigt välbefinnande i kroppen. Men icke. Det slutar med att jag efter passet undrar: "jaha, och nu då?" var är energin? Jag är inte ens speciellt trött (jag går till gymmet för att bli trött, så är det bara), jag känner absolut inget välbefinnande och ro i kroppen. Jag känner Ilska, Aggressivitet (vad fan slösade jag bort min dyrbara tid på det här för?!) och ännu argare blir jag när jag försöker förklara detta för yogafantaster. "Då gör du antagligen fel, det kan vara jättejobbigt, bara man gör rätt". Jo fan, jag kan andas somen rostig cykel och börja svettas som ett as - men jag blir fortfarande FÖRBANNAD och LESS! Däremot, idag, på ett hederligt boxpass där jag fick banka skiten ur ett par mitsar och se min tröja bli genomdränkt av svett - finns det nåt härligare? Finns det nåt som gör mig gladare? Finns det nåt som gör mig lugnare? Nej. Jag tror inte det. I alla fall inte yoga.
NEJ TILL YOGA!
