Coreboll - ett allvarligt skämt

Jag har testat Coreboll. Jag trodde att jag hade självdistans när jag gav allt på danspass och dansade som att det gällde livet. Nu vet jag hur fel jag haft. Jag har testat Coreboll. Jag vet inte vad jag skrattade mest åt - att jag faktiskt satt där och studsade på en stor gummiboll (som ett barn på hoppboll). Jag såg min spegelbild i fönstret. En suddig version av mig studsade upp och ned och håret som lyfte och landade på mitt huvud mellan varje studs. Det kändes smått surrealistiskt när jag tänkte på att jag faktiskt inte gjorde det här själv. I samma rum satt 20 pers och studsade på bollar.

Klart, klappa, scen!

- Så, hur gick cupen?
- Jo, det var jätteroligt! Jag gick tyvärr inte vidare, men det var roligt ändå.
- Jag kommer ihåg i början hur du sa att det var nördigt.
- Jo, men det blev roligt när jag väl satte igång.
- Så nu vet du att du kan... koka kaffe?
Det syntes i mitt ansikte att "koka kaffe" inte gillades.
- Du tar alltid så illa upp.
- Ja, det var roligt de tre första gångerna. De resterande 40... ganska tråkigt.

Återigen blev han sådär tyst.

Snyggaste solbrännan

Det var väl självaste fan att man inte ska hinna med att reagera FORT! Så fort solen kommer fram efter en vecka eller två av isande sommarkyla och ständigt regn så tror man att det är något slags skämt som man absolut inte ska tro på. I gengäld så får man svettas som en gris under dagen då man till exempel åker till IKEA istället för till stranden, man får gå runt och vara tung i huvudet och seg på grund av värmen. Man får en konstig jävla solbränna på grund av att man faktiskt haft kläder på sig. Och tänk sedan hur det ser ut efter att man suttit på en parkbänk och ätit en burrito i sina icke-solvänliga kläder och suttit med ena benet över det andra. Det blir samma effekt som i "Den vilda jakten på stenen" där de vek ihop kartan på ett annorlunda sätt och helt plötsligt såg vart de skulle för att hitta stenen. Fast på mina ben. Och det fanns ingen cool sten att hitta, utan bara en jämn färg av solbränd hud. Så där får man för skämt - man drar en på sig själv, kan man säga.

(nej, det är inte en bild av mina ben. Tror ni att jag bär såna sandaler och har så håriga ben?? No!)