Warning: Stupid man ahead!

"Det viktiga är nog att inte nöja sig, låta saker och ting bara vara som de är. Det finns alltid flera vägar att ta och man vet aldrig vart de leder, men om man inte går vidare får man aldrig reda på det."

Det läste jag i boken jag läste ut idag(Pappadagar i Råttans år, av Daniel Möllberg). Och det är dags nu. Till synes har jag gått vidare men innerst inne har jag länge länge varit jävligt bitter. Mina vänner har sagt: "men överdriver du inte lite nu" eller "släpp det" (ja jävlar du, tack för tipset. Ungefär lika hett tips som: "Jamen ryck upp dig nu!" Far åt skogen). Många saker har jag kunnat släppa tack vare mina serier; saker som grämt mig länge och saker jag velat säga fast det varit för sent har jag städat bort från mitt huvuds skrymslen. Och även fast jag behövt har jag inte kunnat göra det med det här, mitt samvete har satt stopp. Man vill ju inte vara taskig! Men nu ska jag göra en lång historia kort och spy min galla över Dig. Du som ständigt kommer åter vare sig jag vill eller ej. Och jag har inte samvete att säga åt dig att fara åt helvete. Kanske inte för att du förtjänar det, men för att jag behöver. För det är så - jag mår ju inte bra av dig. Någon dag kanske jag vågar göra det. Eller så kanske det här räcker. Jag hoppas det.

"Du! Vad höll jag på med egentligen? Vad tänkte jag med? Jag tror att om jag bara hade lyssnat på mig själv lite tidigare och lite noggrannare så hade det inte gått så långt som det gick och jag hade inte varit så bitter idag. Kanske. Varje gång jag pratar med dig blir jag pinsamt medveten om att det där var ju jävligt fel och varför varför varför gjorde jag så mot mig själv?

Du la även fram det för mig - serverat på en tallrik flera gånger men jag var så jävla envis. Det skulle gå. Men det gjorde det inte och när jag till slut insåg jag det var det som att vakna upp ur en dimma, att upptäcka mig själv igen. Jävlar va bra det kändes, men samtidigt jävligt bittert. Så många tårar, så mycket tid som jag hade kunnat använda till bättre saker.

Jag försöker ibland vara lite hemligt taskig mot dig för mitt eget höga nöjes skull. Jag är ju ändå en bitterfitta, eller hur? Men du fattar ju inte. Är du dum på riktigt eller låtsas du bara? Jag är allvarlig, varför är du så jävla korkad?? Pallar inte och gör att jag förstår mig själv ännu mindre - jag tycker ju inte om att umgås med dumma människor!!

Det är ju därför jag är så jäkla bitter - jag kan ju inte lita på mitt eget omdöme, uppenbarligen. Så nu ska det till en jävla massa för att saker ska hända i den här fabriken. Fäller hellre än friar och det kanske är bra i många fall, man ska ju vara kräsen, eller hur? Så tack ska du väl ändå ha, en riktigt bra läxa har jag lärt mig och det är med MVG++++++, för i hela helvete! Nu har jag ju lärt mig vad jag absolut inte ska ha. Nån som DU!

Med vänliga hälsningar,

Bitterfittan"

Jag har säkert inte gnällt klart över det här, men jag tror att det kan ha varit en bra början. Kom bara ihåg, att man får bara ta tre steg med bollen i handen och det är inte synd om mig, det är alla andra det är fel på!