Och så började hon blogga till slut...

Arg!!!

Det finns få saker som rubbar mina cirklar så mycket som att få min känsliga nattsömn störd. Jag har kämpat i år för att skaffa mig rutin på den fronten och det går i rätt riktning nu, lite.
Jag kan inte sova på dagen, det går inte att stänga av mig, eller, det ska mycket till i alla fall...

2 + 1 timme sammanlagt är lite för lite för att jag ska kunna göra något vettigt av min dag, vilket jag behöver.
Därför är jag sur.
Dessutom blir jag klumpig på ett rätt ocharmigt sätt, tappar tallrikar i golvet och har mig. Finmotoriken fallerar.
Även om det ska erkännas att det är bra med lite utrensning bland mitt tvivelaktiga porslin.

En uppmaning till folk: ring inte på hos mig full kl 5 på morgonen, om jag inte har sagt åt dig att det är en jättebra idé. Ok?

Ring mig inte halva natten och säg att du letar efter var jag bor och att du tänker sova ute (oktober, kallt). Det finns trotts allt en liiiiten del av mig som känner en tillstymmelse av empati och omtanke. Jag oroar mig för folk, även om de ibland går mig på nerverna.