På väg hem på vagnen efter ett pass på jobbet. Till vänster sitter en man och läser en bok av Dostojevski, längre fram i vagnen sitter några högljudda ungdomar som pratar om deras gigantiska problem(det behöver inte vara stort för att vara det när man är tonåring) och snett till vänster sitter en kille i tjugoårsåldern. Jag ser att han skrattar till lite grann då och då. Jag tänker att han sitter och tjuvlyssnar på ungdomarna och skrattar lite åt dem. Men vänta nu, de säger ju inget som man kan skratta åt. Och vänta lite till... han sitter ju och pratar med någon! Men det sitter ingen där. Han satt alltså och hade konversationer med folk som inte fanns där, det var väldigt surrealistiskt och jag insåg att den här snubben är skvatt galen. Hur blir det så? Var går det fel för att det ska gå så snett? Han kanske inte mår dåligt av det. Han är ju aldrig ensam, åtminstone!
Själv går jag hem och tar av mig mina vantar som har skyddat mig från hundra siljarder baciller på spårvagnen ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar