Maie och jag fikade igår och vi funderade lite över varför barn bör gå på dagis när dom är små. Varken jag eller Maie har gått på dagis, istället var vi hemma med våra mammor. Jag hade dagmamma ett tag, men sedan fick jag följa med min mamma på sykurs eller vara hemma med henne medan hon jobbade. Jag tror att jag missat att lära mig vissa sociala saker och beteendemönster på grund av det. Saker som att läsa folks tankar och att dela med mig av både saker och känslogrejer. Som sagt förut blir jag lite galen när folk inte är helt raka och uppriktiga. Oklara, helt enkelt.
Det är inte så att jag kan gå tillbaka och tvinga mamma att skicka mig till dagis. Jag får bara lära mig såna här saker lite senare, helt enkelt. Hav tålamod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är fan sant, tror jag! Jag har inte heller gått på dagis, utan majoriteten av min uppväxt hade jag dagmamma (om man bortser från ett par veckor, då jag var på dagis för vår dagmamma hade blivit allvarligt sjuk. JAG HATADE DAGIS! Alla ungar tycktes skrämmande, jag fattade inte att man bara kunde haffa nån man ville leka med och dagisfröknarna PRATADE SKIT OM MIG när de trodde att jag inte lyssnade. Proffsigt värre.)
Och jag har ju också div. sociala problem. Men det var sweetsomfan att ha dagmamma. Tryggt, liksom.
Skicka en kommentar