Dagis

Maie och jag fikade igår och vi funderade lite över varför barn bör gå på dagis när dom är små. Varken jag eller Maie har gått på dagis, istället var vi hemma med våra mammor. Jag hade dagmamma ett tag, men sedan fick jag följa med min mamma på sykurs eller vara hemma med henne medan hon jobbade. Jag tror att jag missat att lära mig vissa sociala saker och beteendemönster på grund av det. Saker som att läsa folks tankar och att dela med mig av både saker och känslogrejer. Som sagt förut blir jag lite galen när folk inte är helt raka och uppriktiga. Oklara, helt enkelt.

Det är inte så att jag kan gå tillbaka och tvinga mamma att skicka mig till dagis. Jag får bara lära mig såna här saker lite senare, helt enkelt. Hav tålamod.

Om jag hade ett killer machine gun...

... så skulle ganska många blivit kyssta av det idag. Jag klarar av rätt mycket(på kort tid också), gör ett bra jobb, men det finns inget som kan få mig att tappa kontrollen och bli sjukt stressad (både psykiskt och fysiskt) så mycket som när någon är oklar, ger dubbla budskap eller - gud förbjude - ber mig att göra massor av saker samtidigt. Hur hårt jag än har försökt så kan jag inte dela mig som en amöba eller klona mig själv. Jag hoppas att vetenskapen går så långt att jag klarar av det, men än så länge får folk helt enkelt leva med att jag bara klarar av en sak i taget.

Nu ska jag gå och låtsas vara sjukt pigg och utvilad, hänga upp tavlor, gå på vernissage, mingla, vara social och låta bli att kollapsa. Hej så länge.