onsdag 20 februari 2008

Minnet

Igår blev jag fascinerad av människans minne. Jag tror att jag minns mer än de flesta och det är både bra och dåligt. Varför det är bra behöver jag kanske inte kommentera men de flesta blir förvånade när jag säger att det kan vara en svaghet också. Jag tror ju ofta att folk ska minnas saker lika självklart som för mig och blir ständigt förvånad (och ibland ledsen om det är något som är viktigt för mig) när folk inte kommer ihåg saker.

Jag säger inte att jag kommer ihåg allt, till exempel har jag ingen som helst aning om vart nyckeln till uteserveringen på jobbet tagit vägen. Jag hade bort den.

Men. Varför kommer jag ihåg hela konversationer som är mer än ett år gamla ochvarför kommer jag ihåg telefonnumret till killen jag var lite kär i när jag gick i högstadiet och varför i HERRANS NAMN kommer jag ihåg födelsedagen av killen som min kompis var kär i i högstadiet?! 26/9, om ni måste veta.

Minnescentrat i hjärnan växer tydligen ju mer man minns. Undrar om det då tränger undan andra delar av hjärnan och gör dem mindre? I så fall är jag nog körd.

Inga kommentarer: