Filmstjärna nästa!

Ok, det blev inte så mycket "går förbi" som att "sitta bredvid" igår när jag var statist för en film som spelades in i Göteborg. Första scenen vi gjorde för dagen tog ungefär 4 timmar. 4 timmar för 2-3 minuter film, helt galet. Vi satt i en föreläsningssal där vi statister var medicinstudenter tredje året. Killen i huvudrollen såg ut som en törstig hund som hellre ville sitta hemma och spela X-box än att vara där. Ska inte huvudrollsinnehavare vara charmiga och spexiga(och ibland till och med sexiga!) undrade jag. Han skulle verka vara från Norge ("Det är därför han talar så konstigt"), men han lät som att han var från Malmö. Konstigt.

Först satt jag bredvid en kille från Luleå som sög åt sig varenda uttalande som ett personlig tilltal. I mitt huvud spelade Thomas DiLevas rollkaraktär i Kenny Starfighter "Jag ska hjälpa!" Men efter rasten hittade jag en tjej från Sandviken av alla ställen. Nästan mina gamla hemtrakter så det var skoj!

Jag skulle vilja göra något mer spontant. Hej, youtube, liksom. Ska det vara såhär? Skulle de behöva så mycket tid till varje scen om de hade ett riktigt storyboard? Jag vet ingenting om film egentligen, men jag vet mer om storyboard. Jag skulle vilja göra flashfilmer på skoj. Men det blir så kackigt tycker jag. Blir som inte nöjd, om jag ens vet var jag ska börja. Våld är bra. Våld är roligt, det hade jag med i min förra flashfilm. Den var rolig.

Hm. Ibland vet jag inte vad jag vill, men jag tror inte jag ska satsa på att sitta bredvid i alla fall. Det är inte min kopp te, di kallart. Göra fester, monster, böcker, serier och kläder till mig själv. Spela teater, prova på. Men inte sitta bredvid, snälla inte.