Sicken kväll!

Jag jobbade i hundra år hela dagen igår. Trodde att det skulle vara som vanligt - jobbet slutar och jag åker hem, sitter framför datan och gör egentligen inte mycket alls. Det blev inte riktigt så. Det slutade med after work med Katja och Kristin på Skål och det var ju bara början, kan man säga!

Jag gick från att sitta och suga öl på en bänk till att hitta nya vänner som vanligt. Dom andra ville gå, men jag sa neeeej nej, vi stannar och så blev det. Det är ju inte varje dag man hittar 3 killkompisar som alla raggar på en. Man ska inte säga nej till uppskattning... eller nåt. Kände inte att jag var direkt intresserad av någon av dom, men det var som skoj ändå.

Efteråt när jag skulle hem hamnade jag som vanligt på fylledonken. Åt upp min glass och rullade ut därifrån för att gå rätt in i en gråtande tjej. Frågade vad som var fel ("Jag ska hjälpa!") och hon grät för att nån kille sagt till henne att hon var ful. Hon pekade ut honom och jag stövlade fram till honom och läxade upp honom med att säga att han var sjukt ovärd och att man ska vara snäll mot tjejer. Han försökte kaxa sig och ta övertaget men jag tystade honom :D En annan tjej kom fram och sa
- Alltså, jag tror att du tar fel på person. Det här är min pojkvän - Joakim
(Å, nämen shit, heter han Jocke! Dåååå förstår jag! Jamen då måste jag tagit fel, oj förlåt. Nej, det faktum att han är din snubbe och att han heter Joakim gör mig inte ett dugg imponerad.)
Det sa jag förstås inte, även om det var det som for genom mitt fulla och jobbiga huvud.
- Jaha? Och? Nej, jag vill bara säga att DU(och pekar på Joakim) är HELT OVÄRD! varav jag vände på klacken och älgade ut på gatan igen och sa till tjejen
- Sådär. Nu vet han att han är HEEEEELT OVÄRD!
Skitbra, nu är världen ett bättre ställe.

Japp, idag är det dags att jobba lite igen, men ikväll blir det lite lugnare - jag ska hem till Sulan och se Melodifestivalenfinalen. Jä!

Filmstjärna nästa!

Ok, det blev inte så mycket "går förbi" som att "sitta bredvid" igår när jag var statist för en film som spelades in i Göteborg. Första scenen vi gjorde för dagen tog ungefär 4 timmar. 4 timmar för 2-3 minuter film, helt galet. Vi satt i en föreläsningssal där vi statister var medicinstudenter tredje året. Killen i huvudrollen såg ut som en törstig hund som hellre ville sitta hemma och spela X-box än att vara där. Ska inte huvudrollsinnehavare vara charmiga och spexiga(och ibland till och med sexiga!) undrade jag. Han skulle verka vara från Norge ("Det är därför han talar så konstigt"), men han lät som att han var från Malmö. Konstigt.

Först satt jag bredvid en kille från Luleå som sög åt sig varenda uttalande som ett personlig tilltal. I mitt huvud spelade Thomas DiLevas rollkaraktär i Kenny Starfighter "Jag ska hjälpa!" Men efter rasten hittade jag en tjej från Sandviken av alla ställen. Nästan mina gamla hemtrakter så det var skoj!

Jag skulle vilja göra något mer spontant. Hej, youtube, liksom. Ska det vara såhär? Skulle de behöva så mycket tid till varje scen om de hade ett riktigt storyboard? Jag vet ingenting om film egentligen, men jag vet mer om storyboard. Jag skulle vilja göra flashfilmer på skoj. Men det blir så kackigt tycker jag. Blir som inte nöjd, om jag ens vet var jag ska börja. Våld är bra. Våld är roligt, det hade jag med i min förra flashfilm. Den var rolig.

Hm. Ibland vet jag inte vad jag vill, men jag tror inte jag ska satsa på att sitta bredvid i alla fall. Det är inte min kopp te, di kallart. Göra fester, monster, böcker, serier och kläder till mig själv. Spela teater, prova på. Men inte sitta bredvid, snälla inte.