lördag 19 april 2008

Helt åt jävla helvete

Så, vilken utekväll det blev då. Hade stassat upp mig i lackklänningen, nya benvärmare och den fräsiga röda peruken för att gå på synthklubb med Maie och Bennie. Men har man varit uppe sen 4.15 på morgonen så är det kanske inte så konstigt att man inte orkar gå ut? När man dessutom ska jobba dagen efter. Jag vill vill vill ju så gärna hänga med, orka med, göra allt och följa med. Men kroppen säger "far åt helvete" Just nu känns det som att jag är på festival - man ger allt i några dagar för att sedan komma hem och sova ett dygn eller så. Det är bara det att festivalen slutar aldrig, den bara fortsätter och fortsätter och det finns aldrig något dygn över att sova bort.

2 kommentarer:

Suntui sa...

Kosmisk obalans orsakad av andra än oss själva. För man tycker ju att det automatiskt borde dyka upp en sån där dag då man bara tar igen sig ett dygn.

Men men.

Usch, jag är bakis.

Yvette Gustafsson sa...

Det är aldrig mitt fel. Det är alltid alla andras fel. Jag tänker ibland att jag borde bo i en liten stad eller by där det inte finns så mycket att hetsa upp sig över. Kanske man ska ta och bli en kattkärring?