I think I'm paranoid. Nej vänta. Du är! I'm just scared of scary people

Jag tror det var första gången jag på riktigt freakade ur på jobbet idag. Jag hade sett att han var där innan, jag hade gjort en cappucino till honom tidigare men jag hade inte märkt hur illa ställt det var. När jag senare stod i kassan kom han fram och jag märkte hur nervöst han betedde sig

- Har du dricka? Cola, Sprite, Fanta. FANTA! Det vill jag ha!
- Ja, det ska du få. Vill du ha en stor?
- Får man is i den?
- Ja, absolut! Jag fick inget direkt svar på någon av mina frågor jag ställde till honom, han babblade på, och lutade sig över disken och jag såg att hans nagelband var trasiga och blodiga, blicken var galen och han agerade väldigt nervöst. Pillade på saker och gick på stället. Han slickade till och med på händerna. Jag freakade ur när jag insåg att jag skulle behöva ta i hans pengar som han hållt i efter att han slickat på dom och att han skulle röra vid mina händer. Utan att tänka i två sekunder sprang jag och tog på mig handskar och jag var grinfärdig. Han fick sin Fanta.
- Är det is till?
- Ja, det ligger i, du ser, det ligger på toppen där. Han verkade bli irriterad, ungefär som att jag lurade honom eller ljög. Han muttrade och gav mig bryskt sina pengar.

Efteråt sprang han först rund några varv i cafét, hällde ut hälften av Fantan i soptunnan och satte sig sedan på uteserveringen. Han kunde inte riktigt sitta stilla utan lyfte på fotpallen, lyfte på kuddarna på fotöljerna och det slutade aldrig. Jag blev otroligt nervig av hans beteende och kunde inte riktigt fokusera på något. Vi ringde vakterna för säkerhets skull, vår käre vän kanske behövde någon att prata med, tänkte vi. Han satte dock en jäkla fart när han fick syn på vakterna och försvann snabbt från platsen.