Indiana Jones och kristalldövskallen

Jag och Erika gick på bio ikväll. En spontanbio som ledde till att vi gick och såg Indiana Jones som vi ändå sagt att vi inte skulle se. Men se på fan. Alltså, säga vad man vill om Indiana Jones, men ösigt är det! Det är inte ett dugg troligt med actionscenerna som i verkligheten skulle innebära säker död om det ens är möjligt och jag blir alltid lika imponerad över hur high teck dom var på typ stenåldern - ancient maya, liksom - men jag sitter ändå där och väntar på när det ska komma förhistoriska dödsfarliga fällor som Indy nätt och jämt kommer undan (så snopna folk skulle bli om han blev helt mos och så fick det vara nog med det) och jag blir inte ett dugg förvånad när han slipper undan de mest kniviga situationer. Det är lite hjärndött, men som sagt, det är fart och fläkt och slutet lyckligt allting gott. Jag hoppas dock att det här var sista Indiana Jones-filmen för nu kändes det som att dom drog allting till sin spets och drog i de tunnaste trådarna för att få ihop ännu en kassako. Det klart det går, det är ju Indy!