Jag skulle åka hem med vagnen och satte mig på den enda lediga platsen. Efter en sekund märkte jag att tanten som satt precis framför mig hade nervryck som nästan orsakade ett epilepsianfall(och då lider jag ändå inte av epilepsi). Rycken var oupphörliga och otroligt jobbigt att se för mina egna nerver. Det gjorde att jag helst inte ville ha henne i mitt synfält, så jag drog ner mössan lite och stirrade ner i golvet eller bara till höger.
När vagnen tömdes alltmer på folk tänkte jag mer på den blonda tjejen som satt några säten längre fram till höger. Jag tänkte att frisyren var lite annorlunda, inte så mycket mer. Hon hade röda stilettpumps och jeans och jeansjacka. Jag hade inte tänkt på det om hon klivit av tidigare, men var det inte något som var lite lite konstigt med henne? En ung frisyr, men något som sa att hon var äldre. Hur mycket äldre? Jag var ganska nyfiken. Så blev jag fundersam om det ens var en tjej/kvinna. När hon reste sig från sätet blev jag nästan eld och lågor över det hela. Hon frågade föraren något och vände sig om för att sätta sig igen. AWÖÖHHHH! Det var värre än jag trodde! Jag vet fortfarande inte om det var en tant eller gubbe, men läskigt var det. För några sekunder trodde jag att jag hade dött och hamnat i helvetet. Jag trodde inte bara, jag var helt övertygad om att jag hade dött och nu satt jag på den här vagnen utan slutstation full av galningar. Vad hade jag gjort i livet för att förtjäna det här straffet?
Jag borde ju egentligen bara se på det med humor, skratta åt galningarna(även om det inte är så snällt) och livets jävlighet, men jag fick panik istället. Nästa gång ska jag försöka skratta lite och andas mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar