söndag 7 december 2008

Följer minsta motståndets lag

Medan äldre generationer slöt sig samman i kollektiv för att gemensamt åstadkomma förändringar i arbetslivet (eller kämpade i motvind i hopp om att få gehör för sina åsikter så småningom, vilket ofta lett till utbrändhet), ser 80-talisten mer krasst på situationen: Vad vinner jag på det här? Är det här något jag vill vara med om? Eller kan jag upptäcka andra möjligheter på andra håll?... resten av artikeln läser du här

Jag hittade en artikel om 80-talister på jobbet. Jag kan nog säga att det stämmer ganska bra, i alla fall på mig. Jag ser något att lägga till på listan över typiska 80-talister. De firar inte jul med familjen. Överallt hör jag andra som inte heller ska besöka föräldrahemmet över jul. Det som kändes blasé och något att hålla i mörkret för några år sedan - att julen är för jävlig - är nu ganska vanligt. Varför plåga sig själv? Bättre att umgås med vänner, kanske? Jag vet inte om det är själviskt att inte vilja utsätta sig själv för saker man inte tycker om bara för att göra någon annan glad, men ibland måste man följa magkänslan och göra det som känns bäst.

Som någon sa till mig för länge sedan: "Du ska bara koncentrera dig på saker som får dig att må bra." Det låter inte så himla konstigt när man tänker på det, eller hur?

1 kommentar:

Suntui sa...

Kan bara tala för mig själv, men efter att ha sett mina föräldrar krascha om och om igen på sina tråkiga gråa kontorsjobb och sen kämpat genom 90talets ekonomihelvete med 15% i ränta på bostadslånet så kan jag bara konstatera att jag kommer att göra allt för att inte bli som dem. Pappa dog dessutom av en hjärtinfarkt i sin ständiga strävan för att ge oss tak över huvudet och mat på bordet.

Nej, då bor jag hellre i min etta resten av livet och har låga boendekostnader samt en givande fritid och ett jobb som jag inte ruttnar på men som kanske inte ger en fet plånbok.

Livskvalité utan att ta död på sig själv fysiskt och psykiskt.

Så jag kommer att vara en av de äckliga åttiotalisterna som alltid frågar "what´s in it for me" innan jag tar några större beslut.