I can haz stalker?

Han vet var jag jobbar.

Första gången han pratade med mig var på vagnen(såklart). Han satte sig mitt emot mig och började prata med mig och jag svarade på tilltal, inte så mycket mer. Jag gjorde misstaget att le, och han försökte ta på mitt ansikte och sa att det där sneda leendet jag har kan man fixa till. Jag ryckte undan, men han försökte åter igen att ta på mitt ansikte. Jag visade att det inte var ok, men han frågade ändå om vi skulle ta en fika någon dag. Samtidigt stannade vagnen på mitt stopp och när jag reste mig upp för att gå av skrattade jag högt och sa Nähääeä!

Andra gången satt jag på vagnen. Jag var ganska trött och lutade huvudet mot fönstret. Någon knackade mig på låret och sa åt mig att inte somna nu. Jag var väl medveten om vart jag var så jag sa bara att nej, det är lugnt, jag har koll. När vagnen stannade och jag gick av sa han att det var kul att se mig igen. Jag tänkte inte så mycket på det.

Tredje gången. Marklandsgatan vid spårvagnen. Jag satt och väntade (inte min bästa gren i livet), det var skitkallt och jag spelade spel på min mobiltelefon för att få tiden att gå. Någon lutade sig fram mot mig och viskade att 3an går till Marklandsgatan. Eller något, jag lyssnade inte så mycket. Jag sa bara Jaha? och återgick till min telefon.

Varje gång har han varit ganska obehaglig, enligt mitt tycke och har kommit ihåg varje enskild händelse ganska tydligt men inte tänkt så mycket på det. Förrän i förrgår. Jag jobbade och när jag satt på lunch kände jag ett par ögon på mig. Det var han. Han satt där och fikade och stirrade på mig hela tiden.

OK. Så han vet ungefär var jag bor, han vet var jag jobbar. Jag hoppas att det här tillhör mitt vinter-paranoja-mode.