I helgen var det SPX i Stockholm och jag var på plats. Mitt uppe i alltihop kom min vän Ola till mässan. Han hade tagit tåget dit för att besöka mässan och av någon anledning hade han en SJklädd ung tjej i släptåg när han kom för att hälsa på mig vid mitt bord. När vi hälsat på varandra insåg jag att jag kände igen tjejen från någon som inte har med serier att göra. Efter lite "vart sjutton känner jag igen dig ifrån?!" föll myntet på plats när hon nämnde en gammal klasskompis till mig.Sammanträffandet låg i att hon jobbar som konduktör på SJ och var med på tåget som Ola tog till Stockholm. Han satt och ritade och hon blev nyfiken eftersom hon själv är intresserad av serier (och har sökt serietecknarskolan i Gävle) så hon började prata med honom. I konversationen nämnde han mig och hon kände igen mitt namn från min gamla klasskompis. De tog en fika när tåget var framme och hon följde med till SPX. Jag berättade om hur det var att gå på Serietecknarskolan och babblade på ett tag. Jag är fortfarande hänförd över hur liten världen egentligen är. Och vad fina saker som kan hända om man börjar prata med en främling bara med hjälp av lite nyfikenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar