Harklandet och fegandet

När jag satt på bussen ikväll var den en kvinna som satt mitt emot mig. Inga problem till en början, men efter alldeles för kort tid började hon harkla sig. En lite töntig harkling, 5-10 gånger i minuten hela resan. En resa på 15 minuter och det blir 75-150 harklingar. Tjockt jobbigt för mina nerver. Jag ville dra tag i henne och skrika

"MEN KOM IGEN DÅ, GE DET EN ORDENTLIG HOST ISTÄLLET! KÖR DÅ FÖR FAN, VAR INTE SÅ FEG!" Men det gjorde jag ju såklart inte, eftersom det hade ju inte varit så snällt. Jag jobbar hårt på att andas och vara någonstans mellan ok och snäll mot folk. Det sistnämnda är nog lättare än det första, tror jag. Människor som är jobbiga i mina ögon (ju lägre blodsocker desto lägre tolerans är fula. Arga och jobbiga människor är fula. Men alla kan ju inte vara perfekta, måste jag ändå tänka. Inte heller jag är perfekt, tyvärr. Det är sant, jag är långt ifrån perfekt. Och därför är det ok att tycka att jobbiga människor är fula. Häpp!

Gnäll eller genväg?

Så. Om du ser någon uppfinna hjulet, sätter du dig och tittar på (lägg till faktorn att du väntar på att hela bilen ska bli klar och åka med på roadtrip) eller förklarar du att hjulet redan finns och ger förslag på hur bilen ska bli klar fortare, eftersom du redan byggt ett par stycken? Det är en fördel om fler än du vet hur man bygger bilar och därför tar du inte över hela arbetet själv. För man kan inte göra allt själv, helt enkelt.

Det är frustrerande när man försöker ge en genväg till hur någon annan ska kunna jobba effektivare när den personen bara ser det som att man tycker den personen gör ett dåligt jobb - så INTE samma sak! Jag vet inte hur man ska kunna få den personen att inse att det inte är gnäll, utan just att man försöker hjälpa han/hon att bli bättre. Självklart finns det dåliga sätt och bra sätt att säga samma sak många gånger, men jag tyckte själv att jag la upp det på ett bra sätt och sa som det var också - att det inte är kritik, det är inte för att vara taskig; det är tips från coachen. Vad gör man?

Hjärt-lungräddning befarad

Idag när jag var på gymmet kom jag en timme för tidigt till mitt pass, vilket slutade med ett nybörjarpass i step up istället för dans. Jaja, det får väl gå, tänkte jag. Inte en chans att jag
1. väntade
2. lyfte vikter i gymmet istället
3. gick hem
så jag var med på passet. Det var också han. Han är med på en del pass. Han är lite överviktig men jobbar stenhårt på alla pass han är med på. I slutet är hans kläder genomblöta, till och med rövsvetten har blött igenom kläderna. Go, girl, tänker jag. Men samtidigt... när han vid avslappningen ligger ner på golvet bland svetten som stänkt över golvet och frustar för allt han är värd så blir jag lite orolig ändå. Tänk om han jobbar för hårt någon gång och kollapsar? Men jag kan inte hjärt- och lungräddning så jag tror jag slipper ta i honom om han gör det.

Sicken kväll!

Jag jobbade i hundra år hela dagen igår. Trodde att det skulle vara som vanligt - jobbet slutar och jag åker hem, sitter framför datan och gör egentligen inte mycket alls. Det blev inte riktigt så. Det slutade med after work med Katja och Kristin på Skål och det var ju bara början, kan man säga!

Jag gick från att sitta och suga öl på en bänk till att hitta nya vänner som vanligt. Dom andra ville gå, men jag sa neeeej nej, vi stannar och så blev det. Det är ju inte varje dag man hittar 3 killkompisar som alla raggar på en. Man ska inte säga nej till uppskattning... eller nåt. Kände inte att jag var direkt intresserad av någon av dom, men det var som skoj ändå.

Efteråt när jag skulle hem hamnade jag som vanligt på fylledonken. Åt upp min glass och rullade ut därifrån för att gå rätt in i en gråtande tjej. Frågade vad som var fel ("Jag ska hjälpa!") och hon grät för att nån kille sagt till henne att hon var ful. Hon pekade ut honom och jag stövlade fram till honom och läxade upp honom med att säga att han var sjukt ovärd och att man ska vara snäll mot tjejer. Han försökte kaxa sig och ta övertaget men jag tystade honom :D En annan tjej kom fram och sa
- Alltså, jag tror att du tar fel på person. Det här är min pojkvän - Joakim
(Å, nämen shit, heter han Jocke! Dåååå förstår jag! Jamen då måste jag tagit fel, oj förlåt. Nej, det faktum att han är din snubbe och att han heter Joakim gör mig inte ett dugg imponerad.)
Det sa jag förstås inte, även om det var det som for genom mitt fulla och jobbiga huvud.
- Jaha? Och? Nej, jag vill bara säga att DU(och pekar på Joakim) är HELT OVÄRD! varav jag vände på klacken och älgade ut på gatan igen och sa till tjejen
- Sådär. Nu vet han att han är HEEEEELT OVÄRD!
Skitbra, nu är världen ett bättre ställe.

Japp, idag är det dags att jobba lite igen, men ikväll blir det lite lugnare - jag ska hem till Sulan och se Melodifestivalenfinalen. Jä!