Så ibland ska ju ingenting funka som det ska. Kom inte riktigt upp ur sängen, men ett telefonsamtal fick mig på fötter lite senare än tänkt. Och så började jag tapetsera hallen(jag har äntligen fått styr på det, trots spackel och tapet-äventyret), vilket tog längre tid än jag planerat. Som allt gör, mest som oftast. Men jag ville ha tid att tuscha en serie och träna innan det var dags att jobba. Jag ville också till biblioteket före jobbet och checka in online till flyget imorgon. Vad hann jag? Tapetsering: ja. Inget annat. Biblioteket hade jag hunnit om inte vagnen stod stilla i vad som kändes som hundra miljarder år då en gammal tant ramlade pladask bakåt när hon skulle kliva på vagnen. De hivade upp tanten på vagnen men rörde sig ändå inte ur fläcken. Jag antar att föraren skrev en rapport om det hela. MEN VARFÖR TOG DET SÅ LÅNG TID!? Jag ville bara kliva upp och ställa mig mitt i gången och skrika MEN KÖR DÅ NÅN JÄVLA GÅNG FÖR I HELVETE! Men det gjorde jag inte. Jag trodde jag skulle hinna onlinecheckin på datan på jobbet, men internätet fungerade inte, eftersom internet är stoppat på den datan. Så det gick inte. Jag fräste av mig på lagret och började jobba, och efter ett tag kändes det bättre. Tänkte att jag kan ju gå till biblioteket efter jobbet och sen gå och träna. Allt gick helt åt helvete.Jag behövde ju självklart passet för att checka in, så det var bara att kasta in handduken på det projektet. Jag gick till gymmet, jag tänkte att det skulle vara skönt att sparka lite på en boxningssäck. Det gick inte det heller, eftersom boxsalen var upptagen av en dansgrupp. Jag sket i alltihop och gick hem, tog ett bad, tuschade serien och undvek livet bäst möjligt. Nu är dagen snart slut, serien är färdigtuschad och jag tittar på scrubs. Imorgon blir bättre. I have faith. Not so much in me, but in you.
