Gott nytt fucking år!

Nog ska det bli nåt av det här året också. Jag börjar året astrött och överbelastad med kräket i halsen över tröttheten som sköljt över mig på senaste men som jag trängt undan till förmån för sånt som MÅSTE göras. Jag skojar inte, det var tvunget. Och jag log för att göra det hela lättare. Men nog fan har ilskan bubblat under huden som tusen nålstick. Sitter man på vagnen eller ens bara går på gatan och tänker att alla som är i vägen är dumma i hela huvudet eller misstänker dom för att vara nåt slags dåligt så är man nog ute på tunn is lite grann. Men va fan tror ni, jag menar, det är minusgrader ute. DET ÄR ISIGT!

Jag har fått ett nyårslöfte. Inget skräp som jag hittat på själv som är förenat med höga krav och omättliga förväntningar som inte har skuggan av en chans att uppfyllas, utan jag har fått ett. Ett som någon har tänkt ut just till mig om vad som skulle vara bra för mig. Det är endast ett ord och det är: Glassa. Jag ska glassa runt så jävla mycket i år så ni anar inte. Livet ska glidas fram som på hubbabubbaomslagspapper, så det så. Gott 2009!

Jobbig och motsatsjobbig. Annat jobbig

Jag är astrött. Två veckors fullt-ös-semester och innan dess hade jag likadan vecka som nu; det vill säga kliva upp 4.10, jobba, jobba, jobba, hem, fixa skit, träna, full fart, fortsätt, fortsätt, kom igen. Är det så jävla konstigt att jag är trött just nu? Nej, skulle inte tro det. Men jag fortsätter att fungera hjälpligt, be mig inte om intelligens bara. Det blir inga nobelpris vunna här inte, så försök inte inleda nåt slags intelligent samtal, använd helst korta ord så ofta som möjligt och fråga inga frågor.

Imorse - strax innan fem på morgonen - klev jag på vagnen för att ta mig till jobbet. Samtidigt lallade två unga, fulla tjejer runt på hållplatsen och sprang ivägen för spårvagnen och var allmänt jobbiga. Det fanns en motsatsjobbig tant som försökte skrika dom tillrätta utan framgång och alla var med på den härliga festen vi kallar Vagnen. De två jobbiga tjejerna härjade vidare på vagnen, den ena frågade alla om att få låna en mobiltelefon och den andra började bråka med en vuxen man som försökte få dom att bete sig som folk.

När jag tittade bakåt höll mannen i tjejen medans hon försökte slå honom i ansiktet upprepade gånger och jag sade samtidigt surt och trött till den andra jobbiga tjejen att jag inte hade någon mobiltelefon till henne. Den motsatsjobbiga tanten skrek så lungorna vibrerade att man minsann inte kunde bete sig på det där sättet och att dagens ungdom minsann inte har någon vett i kroppen. Jag försökte stänga av det hela med hjälp av en Metrotidning - oh, sporten är så intressant. Tjejerna försvann från vagnen och motsatsjobbiga tanten fortsatte att häva ur sig okväden om dagens ungdom men blev tystad av mannen som bråkat med tjejerna
"Jaja, det räcker nu."

Tack, mannen! Det var så skönt att höra att han ville få tyst även på den motsatsjobbiga tanten och gjorde det med framgång.