Vad jag vill och lite till

... jag vill att mitt hem ska vara picture perfect. Jag vill ha en soffa, magiskt flygande in i lägenheten(för det är inte skaffandet som är jobbigt, det är hemtagandet), jag vill ha alla dom där hyllorna uppe på väggarna som jag har tänkt att sätta upp. Men jag har inga betongborrbits, så det blir svårt. Jag vill att alla tavlor som bara finns i mitt huvud ska finnas där, också magiskt. Jag vill ha den där saccosäcken och framför allt vill jag att balletjongen bara fixar sig själv. Utan jobbiga resor till Bauhaus och släpande på buss, vagn och apostlahästar. Snickrandet är jag inte värst rädd för, det är lite roligt ändå.

Jag vill att min kropp fungerar som den ska. För om jag ska vara helt ärlig så gör den inte det. Om kroppen funkar så jag slipper känna mig obekväm i mig själv så blir det andra nog mycket lättare.

Jag är inte rädd för att jobba hårt, men varför ska allt vara så svårt hela tiden? Det är ju det som är så jobbigt.

Saker som är jag #1

Så, då var vi här igen då. Idag tänkte jag berätta om Sudoku. Jag är en siffernörd, gammal naturare som jag är tycker jag om att gräva ner mig i diverse problem som innehåller siffror och gärna figurer av alla dess slag, bara det går att mäta på något finurligt sätt. Lagom lättillgängligt och beroendeframkallande är Sudoku. Ett tag kunde jag inte låta bli att lösa Sudoku hur mycket jag än försökte att låta bli, hade jag en tidning med de 81 rutorna knep jag åt mig den och plitade in siffrorna maniskt. Men en sak upptäckte jag. Nybörjarkryssen går ju för sjutton inte att lösa! De svåra däremot, dem är det inga problem med.

Exempel på kryss som inte går att lösa
Exempel på kryss jag löser med flygande fläng

Imorgon blir det mer om autism!