Jag har funderat mycket på ironi. I Göteborg används den (missbrukas) lite då och då, och alla är i sanningens namn inte så bra på ironi, den blir mest sarkasm och folk blir tillplattade eller till och med sårade när personen i fråga "bara skämtade på ett ironiskt sätt"På morgonpasset i morse fick jag höra ett jävulskt bra exempel på bra ironi. Det var Simon (åh, bless!) som pratade om Piratpartiet och dess väljare. Hur de som röstar på Piratpartiet är nördarna som har Twitter, 3 bloggar och gud vet vad.
"Igår låg jag med min bästa kompis tjej Angelica, blev jättefull och kräktes offentligt, blev tagen av polisen och så kissade jag ner mig. Men lämna för fan inte ut mitt ip-nummer!"
Åh, det lät så mycket bättre när han sa det, men jag höll på att garva ihjäl mig. Jag vill ha Simon instängd i en liten liten burk som jag kan ha med mig lite överallt. Kanske Simon kan släppa en samlingsskiva av sina bästa roligaste kommentarer som jag kan lyssna på när nån jävel släpper sin mundiarré, to tough to handle.
I Galenskaparna & After Shaves föreställning Resan som blev av så förklarar de lite snabbt vad ironi är. Det är när man överdriver något negativt att det blir så positivt att det blir negativt.
