Spårvagnsstalkern åker till havet

Igår var jag ute på Aspholmen med Marja. Vi hade varit där och stekt, stötts och blötts i ett par timmar när vi kände att det var nog dags att röra på sig. Vi har båda ljus hud som inte ska vara ute i solen allt för länge och jobb som väntar hemma, så det fick vara nog. När vi långsamt klädde på oss och plockade ihop våra pinnar och pinaler kom någon gående nedför berget bakom oss och passerade. Det tog bara några sekunder innan jag kände igen honom. Det var spårvagnsstalkern! Han stannade 10 meter framför oss ståendes på en sten stod han och såg sig omkring. Man hade kunnat tro att han tittade efter ett ställe att sitta på, men nej. Det blev ganska uppenbart att han tittade på allt annat än utsikten över havet, speciellt när han ställde sig på olika ställen runt kullen och stirrade stint på de unga tjejkroppar som låg utbredda över stenarna. Jävla äckel.

Göteborgs gladaste baristor

...finns på Espresso House Vasaplatsen. Det är många som inte vet om att den här enheten finns, eftersom den är relativt nyöppnad och är så liten. Men om du står och väntar på vagn 1, 2, 6, 9, 11 eller 13, kasta ett getöga på vad som ligger bakom väntkuren. Där ligger den lilla söta enheten som till och med har en lucka ut mot gatan. Som en drive through, fast mer en walk by eftersom det är trottoar. Och man får inte köra bil på trottoarer, ju.

Kollektivstrafikäckel

Ibland är Spårvagnen bland det äckligaste och motbjudande som finns - helt åt helvete!

Satt på vagnen på väg hem från gymmet. Precis bredvid mig sitter en (småtjock)pappa med hans(småtjocka) son bredvid och (småtjocka)mamma står upp med barnvagnen som deras (småtjocka)dotter sitter i. Ungarna skriker snarare än talar, sådär som barn gör. dom är ju naturligt högljudda. Mamman utbrister gällt ungefär varannan sekund att dom ska vara tysta, dom ska sitta ner dom ska ... bla bla bla... varvat med vad som inte ska göra. Pappan är ungefär likadan, men inte riktig tlika mycket. För döva öron, i alla fall ur barnens synpunkt.

Där frågar jag mig själv: om man har sagt en sak ungefär hundra gånger på samma sätt och det inte går in: är det inte dags att säga saker på ett annat sätt?? Om barnen hela tiden får höra att dom gör fel - kan dom bli annat än utåtagerande och jobbiga? Jag säger inte att barnuppfostran är lätt, men behandla barn som folk så blir det nog folk av dom. Typ.

Bakom mig satt en gammal man som viskade för sig själv. Det kändes som att jag satt på en karusell för galningar och jag är inte säker på om jag är en av dom eller bara nån som tittar på. Jag sitter ju där i mina svettiga träningskläder, jag kanske är lika motbjudande jag. Snart öppnar gymmet i Frölunda, vilket innebär en lättnad för mig - lite mindre äcklig spårvagn!